Recension: Element Space [PS4]

Element Space är den där typen av spel som siktar ganska högt, fast på ett diskret och lite blygsamt sätt. Det kikar beundransfyllt på giganter likt Mass Effect och XCOM, drömmer om att göra liknande stordåd och tar det vågade språnget i att bli något liknande, fast på lite mindre skala då så klart.

Spelet utspelar sig i ett universum där en skurkaktig organisation har fått för sig att de ska sätta käppar i hjulen för en stundande allians och fredsplan mellan olika planeter och nationer. De drar sig heller inte för att använda en arsenal av inte fullt så rumsrena planer och strategier, något som får mig att frenetiskt pendla mellan olika planeter för att sätta stopp för politiska kuppförsök, bankrån, terrorattacker med mera.

Till min hjälp har jag en uppsättning karaktärer som agerar både kamrater och besättning på min lilla rymdfärja. Det är ett intressant karaktärsgalleri som bjuder på många olika personligheter och unika färdigheter. Inför varje ny resa får jag välja vilka av dem jag vill ha med mig, något som påverkar både strategier och karaktärernas utveckling. För att få ett djupare band till mina kamrater kan det ibland dyka upp dialogalternativ där jag får ta beslut och uttrycka mina tankar kring olika situationer. I ett spel som inte är särskilt tungt rent dialogmässigt känns det lite udda att klämma in den sortens funktion, men eftersom det fyller ut lite ser jag det mer som ett frågetecken än ett minus för helheten.

Spelets strider är det som huvudsakligen driver det framåt. Här har man näst intill kopierat systemet från de senare XCOM-spelen, ett faktum som jag inte har något emot eftersom det stridssystemet är stabilt och underhållande. Du och dina utvalda kamrater placeras på ett slagfält som kan vara allt från högteknologiska skyskrapor, lummiga parkmiljöer eller futuristiska tempel beroende på vilken planet och nation uppdraget utspelar sig i. För att klara striden och föra handlingen vidare handlar det oftast om att besegra ett antal vågor av busar. De kommer i olika mängder med varierande utrustning och färdigheter, något som får striderna att bli omväxlande och intensiva.

Striderna är roliga, men förhållningsreglerna ändras tyvärr många gånger på grund av oförutsägbara buggar, vilket gör att det tappar fart ganska ordentligt. Exempelvis har en av mina favoritkaraktärer en dålig vana att fastna i möblemang när hon gör sina närstridsförmågor, något som leder till att hon ofta utgör en öppen måltavla för fiendeeld när jag minst behöver det. I andra situationer visar spelet till exempel att en motståndare är inom träffområdet för mina attacker, men när jag väl aktiverar dem räknas motståndaren som utanför och jag slösar min förmåga med några rundors uppladdning som följd.

Vad jag misstänker är buggar gör sig även påminda utanför striderna, men det är svårt att säga om det är avsiktliga designbeslut som jag bara inte förstår poängen med eller om det är faktiska problem. Exempelvis stannar förflyttningsmarkören kvar på skärmen under dialogsekvenser och blockerar således ibland textrutor och bilden titt som tätt. Likaså blinkar en pil över mina kamrater i skeppet ibland, som om de vill tala med mig. Ingen knapp på kontrollen verkar aktivera den här funktionen dock, så vad den där pilen innebär förblir ett mysterium.

Trots ovan nämnda problematik är Elemental Space ganska underhållande. För när planeterna väl står på rad och allting klaffar utan problem bjuder striderna och dialogen på tillräckligt mycket nöje för att jag ska fortsätta spela. Om skaparna städar upp lite bland buggarna och slipar lite på helheten blir det definitivt ett spel värt att lägga tid på.