Recension: Earth Defense Force 6 [PS4, PS5]
”De ser ut precis som människor!”, skriker soldaten bredvid mig där vi står mitt på det öppna torget i en stad vars namn sedan länge har glömts bort i krigets hetta. Jag aktiverar min jetpack, flyger upp på ett hustak och fäster blicken på fienden som nyss har släppts av från några stora och förhållandevis uppseendeväckande skyttlar som snabbt lämnar platsen.
Jag vet inte vad som är mest skrattretande, min kollegas ologiska kommentar eller de gigantiska beväpnade grodmutanter som nu börjar avancera mot oss, men jag lägger an mitt vapen och börjar skjuta. I Earth Defense Force 6 är det nämligen jag som är planeten Jordens livvakt.
Det är inte lätt att vara varken militär eller civilperson i den fiktiva version av planeten Jorden som presenteras i det här spelet, för trots att stora delar av planeten redan har ödelagts fortsätter de dagliga och ovälkomna besök som har pågått så länge. Men vilka är det som vill oss människor så illa, och varför? Svaren är få, men klart är att en ohelig allians av gigantiska insekter, utomjordingar och maskiner i största B-filmsanda gör sitt bästa för att ställa till med bråk. För att strida mot detta mystiska hot finns en organisation som kallas just Earth Defense Force (EDF), och det är hos dem jag kan strida som en av fyra olika krigare.
Krigarna har alla olika för- och nackdelar, är olika avancerade att spela som samt har utrustning som endast de har tillgång till. Det två enklare klasserna är en fotsoldat och en stundvis pinsamt lättklädd (kvinnlig) soldat med jetpack, där den förstnämnda föredrar klassiska bössor såsom automatkarbiner, hagelbrakare och raketgevär, och flygsoldaten laserkanoner och vapen baserade på elektricitet. De två lite mer avancerade soldaterna är bland annat en drönarsoldat som mestadels gör sin skada genom att kalla in olika drönare och enheter som gör skada åt honom, medan den andra är en soldat i tung rustning med gigantiska vapen i varje hand. Variationen krigarna sinsemellan är relativt stor och det är trevligt att utforska deras olika möjligheter.
Spelets fokus ligger snarare på ett stort utbud av vapen att leka med än ett strategiskt djup. Det är något som märks tämligen fort när jag väl har lagt upp bössan på axeln och gett mig in i ett av spelets många uppdrag. Striderna är för det mesta enkelt upplagda och bakgrunden till dem likaså. Ett stort antal motståndare kommer att distribueras över det aktuella slagfältet och målet är helt enkelt att förgöra dem. Till vår hjälp har vi de olika vapen vi har valt att utrusta oss med, men även tankvagnar, robotrustningar och en och annan datorstyrd soldat. Motståndarna är härligt löjliga i sin design och visst finns det en charm i att försöka eliminera dessa förvuxna hästmyror, grodmutanter och sladdriga hjärnor i rustning. Har jag tur får jag till och med chansen att skjuta ner deras spröda men numerärt överlägsna farkoster.
Spelet blir inte särskilt mycket mer komplicerat än så, vilket är på gott och ont, för visst finns det en del underhållning i att bara hålla inne avtryckaren och njuta av förstörelsen. Uppdragen blir snabbt svårare och svårare, men motståndarnas enformiga attackmönster och enkla beteende blir snabbt lite av en sten i skon för hela upplevelsen. Vill man krydda till det hela något kommer onlineläget väl till pass. Här hittar jag snabbt andra spelare som gärna ropar billiga slagord med hjälp av spelets inbyggda kommunikationssystem, lägger upp tunna och lättsamma strategier samt pepprar på allt som rör sig. Det gör det hela roligare, även om det fortfarande inte påverkar spelets upplägg nämnvärt.
I slutändan är Earth Defense Force 6 trots allt ett spel som livnär sig på sitt tunna upplägg och löjliga image. Det finns mängder av vapen att leka med, och om det finns en bättre lämpad situation att göra det på än den som presenteras här så är jag idel öra. Spelet har en lekfull charm i sin enkelhet som på många vis får en att glömma suget efter en djupare handling eller intressanta strategier, om än för en stund. Personligen finner jag det hela hyfsat underhållande samtidigt som jag är övertygad om att ett större djup hade förbättrat upplevelsen avsevärt.