Recension: EA Sports UFC 2 [PS4]

MMA-sporten har stadigt ökat i popularitet de senaste åren, men på spelfronten har det varit svårt att hitta en högkvalitativ tolkning av kampen i oktagonen. När EA Sports tog över licensen för UFC för ett par år sedan fanns det hopp om att det skulle ändras med tanke på tillgången till en lite större utvecklingsbudget jämfört med vad THQ hade när de befann sig i skuggan av den överhängande konkursen.

Det gick dock inte riktigt som många hade hoppats och spelet som vi fick ta del av hade en rad olika spelmekaniska problem och var i stort behov av optimering. Nu är det dags för ett andra försök och förhoppningen är att de har lärt sig av misstagen.

Till skillnad från många fightingspel på marknaden finns det en lite större fokus på simulation än komplexa attackkombinationer, och det innebär också att hålla koll på din kombattants uthållighet. Vilt svingande resulterar oftast i en väldigt kort match, och sällan till din egen fördel. Du vinner istället på att vara opportunistisk och taktisk, precis som i riktiga matcher, och fysikmotorn simulerar konsekvenserna av hårda träffar på ett övertygande vis.

Förra spelet hade redan ett ganska bra grundläggande system för stående kamper, och det är i stort sett oförändrat i EA Sports UFC 2. Den stora svagheten ligger dock fortfarande i det förvirrande marksystemet, i synnerhet när du försöker greppa motståndaren så att han ger upp. De olika spakrörelserna du behöver genomföra för att lyckas är minst sagt förbryllande och förklaras inte ens speciellt bra i träningsläget. Detta är ett system som måste kastas ut och göras om från början till nästa spel för att det ska kunna kännas som en mer komplett produkt. Som det är nu känner jag inte att det finns någon poäng med att fälla min motståndare eftersom jag vet att jag inte kommer att lyckas med att få honom att ge upp.

Välkommen till Ministry of Silly Walks!

Lyckligtvis är de stående striderna väldigt väldesignade och det känns otroligt belönande när du lyckas landa det där knockout-slaget. Detta är en kombination av den lysande visuella presentationen och de entusiastiska kommentatorerna som lyckas skruva upp adrenalinet nästan varje gång du avgör en match genom knockout. Det är tydligt att utvecklarna vet hur effektivt de förmedlar denna känsla att de har skapat ett separat spelläge som enbart fokuserar på knockoutträffarna. Här deltar du i snabba matcher som avgörs efter fem träffar, varav den sista skickar motståndaren i golvet på ett spektakulärt vis.

Det typiska karriärläget finns kvar och erbjuder spelaren möjligheten att ta sin kämpe från grunden och hela vägen fram till en eventuell titelmatch. Däremellan finns det en uppsjö av hinder i form av motståndare som siktar på samma mål, och innan varje match är det upp till dig att avgöra vad din karaktär behöver träna på, och hur hårt han ska träna. Trycker du på för mycket finns en skaderisk och då är vissa förmågor nedsatta i den kommande matchen, men skulle du ha ett lyckat träningsläger kommer utvecklingen att gå snabbare än vid en lättare träning.

Efter en tung dag kan det vara skönt med en rejäl kram.

EA Sports UFC 2 har tagit några välbehövliga steg i rätt riktning sedan förra spelet samtidigt som de redan starka bitarna har bibehållits, men det finns fortfarande en hel del att jobba på. Även om kommentatorerna bidrar en del till de tillfredställande knockoutvinsterna är de i övrigt otroligt repetitiva och behöver en lite större arsenal av repliker för att kännas levande. Kamperna på marken behöver, som jag nämnde, göras om eller förenklas för att skapa en större variation i taktiker. Detta är ett spel som inte uppmuntrar slumpmässiga knapptryckningar, utan istället belönar lite eftertanke och det växer verkligen i sällskap med goda vänner på soffan.