Recension: Dying Light 2 Stay Human [PS4, PS5]

Om någon skulle be mig beskriva min kärlek till Techlands zombie-äventyr på konsol så här långt, skulle det nog inte bestå av annat än ren, pur hänförelse. Allt började med klassikern Dead Island och fortsatte med Dead Island: Riptide, vilka har fått en välförtjänt återuppståndelse i Dead Island Definitive Collection (8/10).

Sen fortsatte upplevelsen i Dying Light, vilket jag vid sidan av Burnout Paradise Remastered (10/10), klassar som något av de bästa spelen jag någonsin spelat. Den där känslan av hastighet, frihet i rörelse kombinerat med blodsprutande zombie-kamper är på något sätt oslagbar. Och nu har uppföljaren kommit: Dying Light 2: Stay Human. Som jag har längtat!

Det har gått 22 år sedan händelserna i Harran, där ingen överlevde. Tack och lov lyckades organisationen GRE skapa ett vaccin mot Harran-viruset, men av någon anledning fortsatte de att forska i virusets ursprung och klantade sig självklart så att en helt ny virusmutation släpptes fri i världen. Alla blev smittade. Det enda som kan stoppa virusets framfart i människokroppen är ultraviolett ljus, något som spelar en stor roll i spelet, speciellt under nätterna.

Vår hjälte i den här titeln heter Aiden. Han är en ensam vagabond och letar efter sin syster Mia. Syskonen har blivit utsatta för GRE-organisationens hemska experiment och besitter speciella krafter. När spelet börjar, sätter Aiden sin fot i staden Villedor; en av mänsklighetens bosättningar.

Berättelsen är av hyfsad kvalitet och röstskådespelarna gör ett bra jobb tycker jag. Men om sanningen ska fram är det definitivt inte för handlingen som jag längtat efter detta spel i så många år. Det är världen, parkour-segmenten och självklart att återigen få dropkicka zombier.

Dying Light 2 erbjuder en enorm värld att utforska, enligt utvecklaren fyra gånger större än sin föregångare, och om du tycker om att utforska sidospår samt leta samlarföremål, finns det oerhört många anledningar till att glömma bort huvudberättelsen. Det är enkelt att tillbringa timmar åt att bara springa runt i staden för att aktivera kraftstationer, laga vindkraftverk och leta uppgraderingar till din karaktär.

Uppgraderingssystemet kretsar kring hälsa, uthållighet, parkour-manövrar och stridsfärdigheter. Det går att erhålla uppgraderingar genom att antingen slåss, hoppa runt som Faith i Mirror’s Edge samt att utföra uppdrag. Till en början känns Aiden hopplöst svag på alla sätt, men efter bara några timmar börjar jag få häng på stridssystem och hanteringen av nivåerna för att komma snabbt fram.

Stridssystemet har fått sig en rejäl uppgradering där ett Soulsborne-liknande system nu används. Om jag tajmar min parering exakt rätt, kan jag få fienden att rygga tillbaka och kan sedan själv få övertaget. Självklart finns det en mängd sätt att ta sig an varje situation och uppgraderingsträdet erbjuder många nya och intressanta förmågor.

De bästa minnena jag har från Techlands verk, har jag avnjutit i samarbete med vänner och självklart erbjuder Dying Light 2 också möjlighet att spela med upp till tre vänner. När jag spelar tillsammans med sonen, sprudlar titeln av spelglädje även om svårighetsgraden sänks påtagligt. Men ingen är ju stark ensam i en zombie apokalyps.

På PlayStation 5 flyter spelet som en dröm, speciellt när jag aktiverar läget för högsta bildfrekvens. Visserligen tappar jag lite av känslan i de fantastiskt vackra, dystopiska miljöerna men vem har tid att kolla på sådant? Det finns ju hustak att hoppa på och zombier att mosa. Fort ska det gå!

Allt är inte guld och gröna slempölar dock. Jag tycker att det är tråkigt att det inte går att spela tillsammans om en spelare kör på PlayStation 5 och den andre på PlayStation 4, något som borde gå att fungera tycker jag. Men den största nackdelen är att spelet inte flyter speciellt bra på PlayStation 4. Där känns bild och styrning aningen såsig. Jag har också råkat ut för en del rejäla buggar där uppdragen inte startar eller där jag plötsligt kan teleporteras till ett onåbart ställe under själva kartan.

Jag antar dock att dessa buggar är något som utvecklaren kommer att fixa till under spelets livslängd. Teamet bakom Dying Light har ju visat gång på gång hur hängivna de är att leverera en fantastisk upplevelse till sina spelare. Och jag måste säga att de verkligen lyckats med detta en gång till. Jag ser fram emot att ösa ner speltimmar i Dying Light 2; jag har siktet på en platinatrofé både för PlayStation 4-versionen och PlayStation 5-utgåvan. Jag har med andra ord många timmar av ren spelglädje framför mig!