Recension: Driveclub Bikes [PS4]

Jag börjar min recension med att avslöja två saker som talar emot att jag borde recensera det här spelet. För det första, har jag inget körkort för motorcykel och har bara provkört några få gånger och för det andra, gillade jag inte Driveclub (6/10) över huvud taget.

Med detta sagt, är jag ändå imponerad över Evolution Studios utveckling av grundspelet och konverteringen till två hjul. Jag har alltid föredragit de ”overkliga” titlarna som är mer spel än simulatorer och Driveclub klassade jag som en märklig avart någonstans mitt emellan de två lägena. På två hjul visar det sig att det faktiskt blir roligt att återuppleva banorna som jag svor så åt när jag körde bil.

Spelet är uppdelat på samma sätt som sin fyrhjuliga föregångare – det finns flerspelarlägen, utmaningar och ett karriärläge. Eventuella poäng och nivåer som du samlat på dig tidigare, följer med även i expansionen och samma gäller din klubb om du är medlem i en sådan.

Min första sittning med Driveclub Bikes gör att jag nästan ångrar min positiva inställning till att recensera spelet. Jag börjar med en ganska långsam motorcykel och får omedelbart tillbaka känslorna från bilversionen – alla kör snabbare och bättre än jag. Övning ger färdighet, och som alltid när det handlar banracing gäller det att nöta och memorera varje sväng och varje litet gupp.

Jag kör tävlingarna lopp efter lopp tills jag lyckas placera mig i toppen av de tävlande och så småningom kommer jag fram till en del av spelet som skänker mig hopp; tricksträckorna. De här loppen är egentligen en mindre del av en bana och på en ganska kort sträcka ska jag hinna göra ett antal trick. Jag kämpar med att köra så långt som möjligt på bakhjulet, sedan på framhjulet och till slut komma upp i så hög hastighet.

Hmmm…ska jag dra på mer gas eller bromsa fegt?

Trickbanorna blir räddningen för mig – här lär jag mig på ett väldigt trevligt sätt att behärska min motorcykel och lära känna mina gränser bättre. Faktum är att det här spelläget är så roligt att jag finner mig själv sitta och slipa på högre poäng fastän jag redan fått högsta betyg.

För varje nivå jag ökar och varje landskap jag bemästrar, belönas jag med nya, kraftigare vrålåk och jag börjar trivas ännu mer. Snart sitter jag på en så pass kraftig best att jag måste luta mig framåt när jag gasar på för att den inte ska stegra. Realismen glänser igenom emellanåt och just i de fall där det handlar om maskinens egenskaper, gillar jag simulatordelen av Driveclub Bikes.

Eftersom jag är relativt oerfaren när det kommer till att hantera en tvåhjulig fartkanon, har jag lite svårt att bedöma hur mycket jag måste luta mig i svängarna och när jag kan räta upp och gasa på. Detta blir ett tillkortakommande då den artificiella intelligensen är ganska slipad – mina motståndare håller sig till de optimala körlinjerna och avviker ogärna från dem.

Här krockar tyvärr realism med spel. Trots höga farter och bräckliga fordon, är det ingen fara att tackla till sin motståndare eller köra rakt in i baken på dem. De datorkontrollerade förarna verkar inte se mig över huvud taget och kör den väg som de har utstakad, oavsett om jag råkar ligga framför dem eller inte. Väldigt ofta händer det därför att jag missar en perfekt åktur bara för att jag blir påkörd bakifrån eller tacklad i sidan.

Varning för dålig sikt i slutet av kurvan!

Driveclub glänser verkligen när det kommer till det visuella och Bikes är inget undantag. Ibland slås jag av hur realistiskt vädret är, och det är nästan som att det blir ännu en motståndare. Det händer mig flera gånger att jag kommer över ett backkrön med gasen i botten, bara för att mötas av en skarp solstråle som gör att jag tappar fokus och kraschar.

Musiken håller sig i bakkant men det spelar mindre roll; kör man ett spel som handlar om höga hastigheter och stora motorer, då är det motorljudet som räknas. Här upplever jag att de första motorcyklarna känns lite tama till en början men efter att ha lagt ett par nya åk till samlingen, njuter jag verkligen av de skrikande motorljuden.

Driveclub Bikes ärver som sagt flera av problemen från det ursprungliga spelet. Online-läget funkar däremot alldeles ypperligt och även om jag får vänta någon minut innan jag tävlar mot vänner via internet, lyckas jag enkelt förlora mot vana spelare utan problem. Samtidigt tillför det något som jag uppskattar väldigt mycket; kravet att tänka om och kravet att lära sig banorna på nytt. Driveclub Bikes är ett spel som jag nog kommer att fortsätta spela ett tag till, bara för att det är roligt, snyggt och utmanande på rätt sätt.