Recension: Dragon Quest XI: Echoes of an Elusive Age [PS4]

Fråga valfri japan vilken den största rollspelsserien är och hen kommer med största sannolikhet att svara Dragon Quest. Denna spelserie som på allvar drog igång den japanska rollspelshysterin på 80-talet har aldrig blivit lika populär här i väst som exempelvis Final Fantasy eller Tales of-spelen, men i hemlandet Japan är dessa slime-fyllda äventyr fortfarande ohotad konung på tronen av drakdräpande i fantasifulla världar.

Till skillnad från andra titlar i genren håller sig Dragon Quest XI: Echoes of an Elusive Age mest till beprövade koncept. Det turordningsbaserade stridssystemet försöker exempelvis inte återuppfinna något hjul, och är i stora drag identisk med normen för rollspelsstrider på 80- och 90-talet. Upplägget på berättandet där du, i rollen som den utvalde, ska rädda världen från mörka krafter känns minst sagt bekant. Att vissa ljudeffekter till och med låter precis som i originalspelet till NES känns som ett sista bevis på seriens smickrande syn på nostalgi och tradition.

Även om bristen på större innovation inte går att dölja, är spelets alla komponenter ändå välbeprövade och oerhört polerade. Jag är imponerad över hur kul och beroendeframkallande en på pappret föråldrad speldesign lyckas bli i Dragon Quest XI, och jag har alltid väldigt mysigt när jag utforskar dess härliga världar.

Flyr du från striden lär han kalla dig för kruka

Framförallt är jag imponerad över hur välavvägt förhållandet mellan huvudspåret och sidosysslorna är. Det finns alltid tillräckligt många minispel och platser att utforska för att världen ska kännas stor och öppen, men på samma gång så pass få att jag aldrig tappar fokus från huvudhandlingen. Efter att ha letat ingredienser till det underhållande systemet för att smida ny utrustning ett tag, känner jag mig redo att besöka nästa by med fantasifullt tema och spännande karaktärer. Det blir en konstant framåtrörelse som alltid känns lagom.

Städerna längs resan har varierande ton och vitt skilda inspirationskällor. Att gå runt bland de varma källorna från Mount Huji i Kyoto-inspirerade byn Hotto, vars invånare enbart pratar i haiku-vers, är rofyllt och lugnande. Att hoppa runt bland dussintals marknadsstånd och gondoler i Venedig-inspirerade hamnstaden Gondolia känns festligt och vackert. Dessvärre lyckas byarna aldrig bli lika magiskt fantasifulla som platserna i Ni No Kuni II (9/10) tidigare i år, som dessutom var mycket vackrare att se på och som orkestrerades med underbar bakgrundsmusik.

Musiken i Dragon Quest låter däremot ofta vedervärdig. Titt som tätt dyker någon väldigt vacker slinga upp, men alltför ofta spelas samma repetitiva stycken upp med själlösa midi-instrument tills de blir riktigt enerverande att lyssna på. Värst blir det i vissa bosstrider, där tonerna blir så outhärdliga att jag tvingas stänga av ljudet en stund för att orka spela vidare. Det är synd, för när samma melodi framförs av en symfoniorkester i spelets öppningsscen låter det sagolikt.

Karaktärsdesignen som undertecknats Akira Toriyama, mest känd för mangaserierna Dragonball och Dr Slump, håller lyckligtvis högsta nivå hela vägen. Vänta dig mängder av kufiska karaktärer med bananklasefrisyrer och färgglada fiender med lustiga namn. Att utforska spelvärlden blir mycket roligare när jag stöter på komiska monster med botoxläppar och arga gurkor med namn som Cruelcumber längs vägen. Att dialogen dessutom är roligt skriven med smarta ordvitsar emellanåt gör inte saken sämre.

Utöver Crabber Dabber Doo är några favoritmonster den köttätande orchidén Gnawchid och de flinande bumlingarna Grinade och Bomboulder

Att jag har svårt att slita mig från sagan beror nog mest på hur otroligt mysig och välbalanserad den är. Jag känner mig aldrig stressad eller irriterad ens när jag utmanar spelets svårare monster, och den trygghet som äventyrets traditionella upplägg medför har fortfarande sin charm.

Dragon Quest XI känns lite som att upptäcka nya avsnitt av en favoritserie från barndomen; trevligt, nostalgiskt och överraskande, om än inte lika spektakulärt som dagens populäraste utbud.