Recension: Dragon Quest III HD-2D [PS5]

I takt med att åren går har jag sakta men säkert börjat fylla i många av de hål jag har i min spelhistoria, och det har i många fall varit genom att spelutvecklare har släppt nyversioner av sina gamla klassiker som etablerade dem på kartan. Pixel Remaster-versionerna av de sex första Final Fantasy-spelen är ypperliga exempel på hur man bibehåller tonen i en gammal spelserie samtidigt som ingångströskeln för nya potentiella fans sänks med hjälp av valfria hjälpmedel och moderniseringar.

Dragon Quest-serien är ytterligare en lucka för mig, som jag har varit sugen på att fylla ganska länge nu, och när Square Enix tillkännagav nyversioner av de tre första spelen kändes det som ett perfekt tillfälle att hoppa ombord på tåget. Det kanske ser lite märkligt ut att de börjar med Dragon Quest III, men eftersom det är det kronologiskt sett första spelet i berättelsen har de valt att sparka igång denna nysatsning på den populära serien här.

Berättelsen startar i staden Aliahan där vår hjälte på sin 16:e födelsedag får en uppmaning av kungen att ge sig ut och bekämpa den onde Baramos, som är ett hot mot hela världens välbefinnande. Det landar på ditt bord eftersom du är en ättling till krigaren Ortega, som tidigare har tagit upp kampen mot Baranos, och det måste väl betyda att du kan följa i dessa fotspår utan problem?

Du börjar då med att rekrytera tre följeslagare med olika karaktärsklasser som du anser kommer att komplettera dig på dina äventyr, och sen bär det helt enkelt av ut i det okända för att bekämpa ondskan och lösa diverse problem på vägen. Det finns dock ingen riktig karaktärsinteraktion mellan dina äventyrare, eller ens några personligheter för den delen, men med tanke på att originalet är från 1988 är det ganska förväntat.

En av de absolut största punkterna som ursprungligen drog min uppmärksamhet till spelet är de visuella uppgraderingarna. Hela äventyret har fått en Octopath Traveler-liknande stil, eller rättare sagt det som Square Enix har döpt till HD-2D, och det ser minst sagt makalöst vackert ut. Miljöerna är detaljerade, ljussättningen är sanslöst stämningsfull, och karaktärer och fiender har fått en högre upplösning utan att för den delen förstöra deras pixliga retrocharm. Samma nivå av noggrannhet har även applicerats i de nyarrangerade musikstyckena, som blåser nytt liv i gamla klassiska verk som många håller varmt om hjärtat.

Snart blir det dock tydligt att just presentationen är en av de få riktiga moderniseringarna, på gott och ont. Under den väldigt välpolerade ytan finns ett ganska trubbigt rollspel som inte är speciellt intresserat av att släppa in nybörjare, eller ens strömlinjeforma system för befintliga fans. Det tog exempelvis inte lång tid innan jag blev ganska trött på det faktum att du måste manuellt distribuera ut helande föremål och dylikt till respektive karaktär innan strid, eftersom du inte kan nå saker i den gemensamma ryggsäcken under stridens hetta. Det var inte ett roligt moment 1988, och det är fortfarande inte spännande 2024.

Striderna är dessutom väldigt bestraffande, vilket kanske i sig inte är ett problem, men det kräver som en följd att du lägger en hel del tid på att nöta erfarenhetspoäng för att inte konstant få stryk. Under recensionsperioden kände jag dock inte att det var produktivt användande av min tid, så jag beslöt mig för att sänka svårighetsgraden och stötte på nästa besvikelse. Svårighetsgraderna påverkar inte ett dugg av hur fiender skalar sin skada och hälsa, utan den enda skillnaden som uppstod på den lättare nivån är att mina karaktärer inte kan dö i strid. Det kändes på något vis ännu mer förödmjukande att få denna säkerhetsbarriär som gör att bataljerna inte längre betyder något.

Jag vill verkligen tycka om det som Dragon Quest III HD-2D erbjuder, för det finns en fantastisk värld att utforska och en underhållande berättelse att uppleva. Men det känns lite som att de glömde bort att fila på själva spelet efter de hade lagt väldigt mycket tid på det visuella. Till skillnad från Pixel Remaster-spelen som gav dig verktygen att skräddarsy hur du vill spela, har Dragon Quest III HD-2D istället dubblat insatsen på föråldrade spelmekaniker. Det finns helt klart ett bra spel här, men var beredd på att ha stora mängder tålamod för att kunna få ut något av det.