Recension: Don’t Starve [PS4]

Sandlådespel med överlevnadsinslag är en stekhet trend i spelbranschen, i synnerhet bland indieutvecklare. Permanent död, upptäckarglädje och frihet är ofta grundstommen, och förra året släppte Klei Entertainment, gänget bakom Mark Of The Ninja och de båda Shank-spelen, en hyllad tolkning av genren som nu även har fått ett hem på PlayStation 4.

När du startar en omgång i Don’t Starve väcks du av en mystisk figur som kort och gott konstaterar att du nog borde hitta något att äta innan natten kommer. Därefter finns inga direktiv eller fingervisningar kring vad som ska göras, du vet bara att du inte får svälta ihjäl. Det går att plocka pinnar och gräs ifrån marken, och om du hittar en vass sten kan du tillverka en yxa. Hugg ner ett träd och lägerelden för natten är ordnad.

Att undvika svält blir snabbt långt ifrån det enda problemet eftersom din psykiska hälsa falnar vid regn, mörker och monsterkonfrontationer. Fysisk hälsa är den tredje och sista mätaren att hålla koll på och också den enklaste att hantera till en början då hungern initialt är det enda du behöver fokusera på.

Don’t Starve lyckas med något som många liknande spel inte riktigt fixar, nämligen att det gör mig både nyfiken och otroligt motiverad. I Minecraft känner jag mig likgiltig inför friheten och det blockiga utseendet (även om jag kan se storheten i spelet), men Don’t Starve lockar istället in mig med sin underbara handritade värld och känsla av mystik. Dessutom har det ett oerhört djup och jag upptäcker hela tiden nya saker som får mig att vilja göra om och klara mig bättre.

Gränssnittet är väldigt intuitivt och trots att jag inte får någon hjälp alls förstår jag mig sakta men säkert på hur saker och ting fungerar. Jag uppskattar verkligen att ibland få spela ett spel där utvecklarna inte håller mig i handen. Berättelsen i spelet blir min personliga resa och jag har kommit på mig själv med att spontant berätta för nära och kära om mina eskapader efter att det oundvikliga snöpliga slutet inträffat.

Bättre fly än illa fäkta

Jag har nog aldrig haft en så stark känsla av att vilja börja om med ett spel så fort saker går åt skogen som med just det här lilla mästerverket. Det är alltid mitt fel när jag slappnar av för mycket och ger jag mig ut på alldeles för vågade expeditioner när vintern kommer. Jag kan ha suttit ett tiotal timmar med en omgång och när jag väl biter i gräset startar jag ögonblickligen en ny. ”Spelet ska inte få besegra mig, jag ska besegra spelet!”, tänker jag tyst för mig själv och svär ett par gånger.

Don’t Starve är helt enkelt ett spel jag älskar att hata och Klei Entertainment har vuxit till en av mina absoluta favoriter bland indieutvecklare. Alla med medlemskap i PlayStation Plus kan ladda hem spelet gratis just nu och jag rekommenderar alla att göra så. För dig som inte hakat på det tåget kostar spelet 123 kronor, och rekommenderas då ändå starkt.