Recension: Disgaea 1 Complete [PS4]

Den japanska rollspelserien Disgaea gjorde debut redan 2003 med Disgaea: Hour of Darkness till PlayStation 2. Efter det första spelet har serien fått flera uppföljare, återutgivningar och en anime.

Femton år senare har Nippon Ichi Software gått tillbaka till originalspelet och restaurerat det i nyutgåvan Disgaea 1: Complete, nu till PlayStation 4.

Spelet inleds med att den unge demonprinsen Laharl väcks efter två års sömn, och eftersom han sovit betydligt längre än planerat har det hänt saker i riket Netherworld. Kungen har avlidit, men den tragiska nyheten berör inte prinsen det minsta. Han vill istället ta över tronen omedelbart, och besegra allt motstånd med hjälp av sina pingvinsoldater.

Spelet är ett turordningsbaserat rollspel med fördjupad strategi i striderna. Jag ska eliminera alla placerade fiender på spelplanen för att vinna, och jag kan placera upp till tio krigare på fältet. De strategiska bitarna kräver en viss inlärning, men efter lite övning tycker jag att upplägget fungerar riktigt smidigt. Riddare och magiker fungerar olika på slagfältet och beroende på om det är närkamp eller långdistans, måste jag ändra konfigurationen. Om jag placerar två eller tre kompanjoner bredvid varandra, kan de utföra en kombinerad attack och därmed orsaka mer skada på den fiende som attackeras.

God morgon, prins Törnros!

Efter en vunnen strid belönas jag med pengar och personlig mana till de deltagande soldaterna. Jag kan spendera mana för att skapa nya krigare i Dark Assembly, där karaktärerna kostar mer ju starkare och bättre de är. Ett intressant moment är Netherworlds regeringskansli, där de förtroendevaldas röster kan påverka mina förslag om att lägga till nya objekt i butiken. Ju högre inflytande jag har på regeringen, desto större chans är det att röstningen är till min fördel. Ibland är politikerna dock lite väl taskiga, men jag tycker att det är kul att delta i de politiska bitarna. Om jag istället vill förbättra ett vapens prestanda, kan jag besöka Item World; en sorts virtuell värld där min armé ska delta i strider. Detta är också en utmärkt plats att träna upp mina karaktärer ifall jag fastnat i äventyret på grund av att jag har för låg nivå på mina karaktärer.

Menyerna är lättlästa och de tydliga färgmarkeringarna gör striderna enkla att lära sig, men menypilen är klumpig att styra. Lyckligtvis kan jag med en enkel knapptryckning hoppa från en deltagare till en annan omgående. Humorn i spelet upplever jag som gammeldags och oskyldig, men det passar utmärkt åt den bisarra berättelsen om egocentriska Laharl. De roliga stillbilderna i dialogerna får mig att dra på smilbanden flera gånger, och de röstskådespelet är överraskande bra. När pingvinerna säger dood istället för dude, så gapskrattar jag.

Undrar hur Etnas frisyr håller sin punkiga stil? Brylcreme?

Den högupplösta grafiken ger ett utsökt lyft och jag tycker om de fantasirika miljöerna. Karaktärerna ser charmiga ut och det finns gott om starka personligheter i varje individ.

Disagea 1: Complete är en underbar resa tillbaks till detta sekels begynnelse, då japanska rollspel inte nödvändigtvis var tvungna att heta Final Fantasy. Den gammalmodiga stilen och de välgjorda strategibitarna räcker gott och väl för att hålla mig sysselsatt ett bra tag. Oavsett om du har spelat originalet när det begav sig, eller om du är helt obekant med serien tidigare, tycker jag att du ska ta en titt på detta färgstarka rollspel. Att det dessutom innehåller pingviner beväpnade med knivar, är också ett vettigt skäl att våga följa med Laharl i hans äventyr.