Recension: Diablo IV: Vessel of Hatred [PS4, PS5]

Jag har haft en ganska blandad historia med Diablo IV (9/10) sedan jag recenserade spelet, även om det kanske inte syns i antalet speltimmar jag har radat upp. Jag hade väldigt kul med spelet under hela recensionsperioden, och tyckte att berättelsen var spännande och medryckande. Spelkänslan är det inte heller något fel på, utan det är väldigt tillfredsställande att plöja igenom horder av fiender i jakten på bättre utrustning.

Men snart började enformigheten infinna sig, och jag kan inte riktigt sätta fingret på varför. Jag fann inte samma spelglädje som det tredje spelet hade och jag gav till slut upp jakten på den optimala kombinationen av utrustning och färdigheter. Nu är den efterlängtade expansionen Vessel of Hatred här för att locka mig tillbaka till monsterslakten, och jag är ännu en gång redo att ta mig an kampen mot ondskan.

Berättelsen tar vid ganska kort efter uppgörelsen i grundspelet, där Lilith besegras och Mephisto blir förseglad i en själsten. Neyrelle, en av dina trogna allierade i kampen mot Lilith, tar sig an bördan att bära själstenen, vilket förstås har varit helt problemfritt de tidigare gångerna det har hänt i spelserien. Hon blir mer och mer påverkad av Mephisto, som sakta men säkert tränger in i hennes tankar och manipulerar hennes upplevelser. Det är tydligt att hon behöver hjälp, men eftersom hon begav sig iväg på egen hand blir ditt första mål att finna henne för att förhindra att Mephisto tränger ut ur stenen och gör en återkomst i fysisk form.

Lustigt nog är skådeplatsen i denna expansion delvis samma plats där tredje akten i Diablo II utspelade sig. Erfarna spelare kanske då kommer ihåg att det är där som vi senast fick utföra bataljer mot Mephisto och hans styrkor. Han var dessutom en populär boss att nöta eftersom det gick ganska fort att komma dit och var en ganska bra källa till vettig utrustning för att förbereda sig för senare äventyr.

Med Vessel of Hatred kommer inte bara en ny kampanj, utan en ganska omfattande renovering av grundläggande system, vilket gör att bland annat hälsa, skada och skydd från rustning beräknas på andra vis. Detta ledde till att min gamla karaktär med utrustning från originalspelet plötsligt hade lite svårt att överleva, och jag fick så snabbt som möjligt byta ut mina prylar. Det spelade visserligen säkert in lite att jag temporärt blev av med mina Paragon-nivåer också eftersom maxlevel har höjts från 50 till 60. När jag nådde nya maxnivån fick jag placera in mina surt förvärvade Paragon-nivåer igen och då rullade saker och ting på betydligt bättre.

Expansionen inför även en ny karaktärsklass, som heter Spiritborn. Huvudsakligen använder denna karaktär sig av olika former av djurrelaterade andar för att bekämpa fiender, och ser absolut intressant ut i teorin. Jag klaffade dock inte alls med karaktärens spelkänsla, och efter att ha testat ett par olika varianter med färdigheterna valde jag helt enkelt att återgå till min gamla trogna Necromancer istället.

När du är klar med kampanjen finns det en uppsjö av olika nya aktiviteter att sysselsätta dig med, som exempelvis Undercity som är en fiendefylld kapplöpning mot tiden. När du startar en omgång börjar en klocka räkna ner, och du behöver nå bossen innan tiden rinner ut. Du kan dock fylla på klockan genom att ha ihjäl specifika fiender, men det finns sällan tid att hänga kvar alltför länge innan du måste bege dig vidare. Du behöver dock aktivera en rad olika kontrollpunkter för att förbättra dina potentiella belöningar, vilket skapar en ganska kul balansgång mellan risk och belöning med tanke på att du inte kommer att få något alls om tiden rinner ut.

För min egen del var kampanjen den stora dragkraften för att återvända till Diablo IV, och även om det finns en del intressanta sekvenser och kul bossfighter är det överlag ett antiklimax. Det bjuds på väldigt mycket uppbyggnad under resans gång, men det resulterar aldrig riktigt i något annat än i löften om vad som kan hända i framtida expansioner. Visst är spelet överlag betydligt bättre nu, och är definitivt något som jag har lättare att fastna för, men mycket av detta har pytsats ut över tid genom patchar och förbättringar sedan grundspelet lanserades. Jag kan inte helhjärtat rekommendera Vessel of Hatred till fullpris, men om du verkligen suktar efter nya upplevelser i Diablo IV finns det absolut en hel del bra att hämta här.