Recension: Destiny 2 [PS4]

När Destiny (8/10) släpptes för cirka tre år sedan var det ett spel som lyckades skapa väldigt polariserande åsikter. Å ena sidan lyckades Bungie skapa en förstapersonsskjutare som kändes riktigt bra att spela, men å andra sidan fanns det otroligt lite att göra till en början. Efter ett antal expansioner var detta problem i stort sett löst, men det innebar också en hel del extra utgifter för att få en fyllig spelupplevelse.

Utvecklarna har varit medvetna om det ursprungliga problemet och har således haft detta i åtanke under utvecklingen av den efterlängtade uppföljaren. Min förhoppning var därför att min besvikelse inte skulle upprepas.

I berättelsen kastas du rakt in i hetluften när Cabal-ledaren Ghaul och hans Red Legion-styrkor invaderar Jordens sista fäste. Tower-basen demoleras och han lyckas även kapa länken till den mystiska himlakroppen The Traveler, som ligger bakom de speciella färdigheter som alla Guardians besitter.

Detta gör att motståndet splittras över hela solsystemet, och situationen ser mer eller mindre hopplös ut för mänskligheten. Din Guardian lyckas dock återupprätta länken till en skärva av The Traveller, och det blir förstås upp till dig att återförena det gamla gänget och ta upp kampen mot Ghaul för att återskapa någon form av stabilitet i vardagen.

Den gamla klassiska stinkbomben är ett tidlöst hyss.

Bara introduktionen till äventyret är mer av en konkret berättelse än vad jag kan återberätta från första spelet, och Bungie har verkligen lagt ner tid och möda på att skapa ett större sammanhang för spelaren. Du slipper till och med att besöka en separat webbsida för att läsa om det som inte berättas i spelet. Kampanjen driver dig mot ett tydligt mål, och helhetsupplevelsen är överraskande medryckande även om det inte erbjuds några direkta nyheter. Vid de bästa tillfällena syns glimtar av det som Bungie gjorde så bra i Halo-seriens kampanjer.

Rent spelmekaniskt är upplevelsen fortfarande oklanderlig, och känns som en fröjd att spela. Det finns inte många utvecklare som kan erbjuda denna kvalitet när det kommer till förstapersonsskjutare på konsoler. Allting känns lätt att utföra, samtidigt som att det är svårt att bemästra, vilket visar på ett väldigt djup.

Den stora tyngdpunkten ligger dock i det kooperativa spelandet. Precis som i förra spelet finns det möjlighet att spela hela kampanjen med vänner, samt senare sysselsätta sig med Strike-uppdrag och större Raid-uppdrag. I dessa sistnämnda uppdrag ställs det lite större krav på samarbete, då du ställs mot svårare motstånd, vilket i sin tur leder till möjligheten att få bättre utrustning.

Uppdragen känns både intressantare och mer spännande jämfört med hur det såg ut vid lanseringen av Destiny. Det är kanske en orättvis jämförelse, men för en spelare som hoppade av Destiny-tåget innan expansionerna började släppas är det en gigantisk och välkommen skillnad.

Vissa behöver visst överkompensera mer än andra.

Uppgraderingscykeln för dina prylar känns väldigt belönande, och det finns hela tiden en strid ström av saker som du kan ersätta eller uppgradera din befintliga utrustning med. När kampanjen är över kan du dessutom börja nöta diverse aktiviteter som ger dig belöningar vilka kan bytas in mot chansen att få bra vapen eller rustningar. Varje spelsession känns därför som en chans att vidareutveckla din karaktär i förberedelse för de stora gruppuppdragen.

Som jag nämnde tidigare var det stora problemet med förra spelet att det saknades givande aktiviteter, och detta har Bungie åtgärdat med råge. En matig, och framför allt intressant, kampanj, en rad olika Strike-uppdrag, en raid (som jag i skrivande stund inte ännu har haft möjligheten att testa) är alla riktigt trevliga komponenter i spelet. Men det har även lagts mer krut på de lite mindre sidouppdragen, vilka kallas Adventures, som i vissa fall påminner om uppläggen i vissa berättelseuppdrag från originalspelet. Det säger en del om hur ambitionsnivån har ökats i detta projekt.

Det finns dock lite smolk i bägaren i form av en mer aggressiv satsning på mikrotransaktioner. Kosmetiska prylar som till exempel shaders, vilka är till för att färga din utrustning i önskad nyans, är nu något som förbrukas vid användning. Tidigare har dessa varit något du har kunnat byta ut när du önskar, och sedan byta tillbaka när du är på humör för något annat. Nu måste du istället hoppas på att fler exemplar av dessa shaders dyker upp som belöning från att döda bossar, eller förstås via slumpen när du köper engrams för riktiga pengar.

Jag medger att jag var skeptisk när jag tog mig an detta recensionsprojekt, då jag blev lite bränd av mina höga förväntningar på Destiny. Det är därför extra kul att konstatera att jag har haft en otroligt givande upplevelse med Destiny 2, där i princip varje enskild punkt i spelet har genomgått en omfattande förbättring. Detta är onekligen ett spel jag kommer att lägga mycket tid på, trots den smockfulla spelhösten som är runt hörnet.