Recension: Destiny 2: Curse of Osiris [PS4]
När Destiny 2 släpptes tidigare under året var det en positiv överraskning för mig, då det lyckades fixa nästan alla problem som fick mig att tröttna nästan omedelbart på föregångaren. Kampanjen var både intressant och välberättad, det bjöds på en bättre utvecklingskurva för utrustning och överlag är det ett mer omväxlande spel.
Förhoppningen var ju då att expansionen Curse of Osiris skulle ta detta vidare till ännu högre nivåer, med tanke på att första spelet levde mycket på de starka extratilläggen som släpptes efter huvudspelen. Jag tycker dock inte riktigt att Bungie har satsat på rätt bitar i detta nya kapitel.
Curse of Osiris bjuder först och främst på en handfull nya kampanjuppdrag som utspelar sig på Merkurius. När jag anländer till planeten möts jag av utsökta miljöer som är inspirerade av egyptisk forntid. Men istället för att hålla kvar vid denna slående grafiska stil kastas spelaren snabbt in i betydligt mer anonyma områden som ska representera en superdator, tillverkad av Vex-rasen.
När jag inte längre behöver springa genom dessa halvtrista områden får jag istället återvända till ställen från grundspelet, vilket förstås inte heller känns så inspirerande. Berättelsen i sig känns som en transportsträcka för att ta karaktären till den nya maxnivån, med undantag för den ganska underhållande striden mot slutbossen.
För att skapa lite mervärde och ytterligare utmaning har det även införts svårare versioner av Adventure-uppdragen som utspelar sig på den nya planeten. Där får du inte bara möta svårare fiender, utan du kommer även att ställas inför vissa av de kriterier som du finner i Nightfall-uppdragen. Till exempel kan du behöva sprinta för att återfå sköld och hälsa, eller så finns det roterande element som gör mer skada vid vissa tillfällen. Detta är definitivt ett välkommet och underhållande tillskott.
I samband med lanseringen fick ju dessutom spelet en patch som skulle lägga till stöd för bland annat HDR, men det fungerar fortfarande inte i skrivande stund. Det är ju ingen livsviktig funktion, men det skulle ju faktiskt vara trevligt att kunna uppleva spelet på det vis som det går att göra på konkurrerande plattformar.
I grunden är det ju förstås alltid trevligt med mer innehåll till ett redan bra spel, men ur ett fristående perspektiv är Curse of Osiris ett steg framåt och två steg bakåt. Det finns gott om ny utrustning att jaga och fler aktiviteter att sysselsätta sig med, men det känns också lite mer opersonligt. Det finns så mycket intressant att spinna vidare på när det kommer till miljöer och berättelser, men detta lyser dessvärre med sin frånvaro i denna expansion.