Recension: Dangerous Golf [PS4]

Har du också suktat efter ett partyspel som lyfter festen och som gör alla närvarande glada? I så fall är Dangerous Golf absolut ett spel för dig! Ett av spellägena erbjuder soffkamp för upp till fyra spelare, och det är något vi ser i alldeles för få spel idag. Och när inte vännerna är på besök, kan du alltid spela online mot upp till sju motståndare.

Utvecklarna är avhoppare från den Burnout-meriterade studion Criterion Games som nu har grundat den oberoende studion Three Fields Entertainment och spelet är helt finansierat av dem själva.

Spelidén är ganska enkel, där du i grund och botten skjuter en golfboll som ska göra så mycket skada som möjligt, nå Smashbreaker och ha sönder mer och slutligen försöka putta i bollen i koppen. Nyckeln är givetvis att förstöra föremål för ett så högt värde som möjligt samtidigt som du når delmål som ger bonuspoäng. De extra målen kan vara saker som att välta 480 muggar, eller spränga 20 champagneflaskor och brukar oftast vara värda att försöka klara av. Baserat på hur mycket saker du förstört och hur stilfullt du satte putten belönas du med en medalj.

Spelet påminner en hel del om Pain till PlayStation 3, där du istället avfyrade huvudpersonen och skulle åsamka både kroppslig och materiell skada. I Dangerous Golf är banorna mindre än i Pain, men betydligt fler till antalet istället. Det finns en kampanj där du kan välja att spela solo eller samarbeta i ett tvåspelarläge där båda spelarna kör varsin omgång på samma bana och kan på så sätt komplettera varandras förstörelse. Kampanjen innehåller över 100 banor och är gravt beroendeframkallande där jakten efter platinamedaljer på varje bana i kombination med att jag ser poängen från mina PlayStation Network-vänner, får mig att spela om banorna i jakt på högre poäng. För att komma vidare i kampanjen och låsa upp fler banor räcker det dock med en bronspeng.

Spegel spegel på väggen där, snart ligger du i skärvor på golvet.

Känslan när jag får till en kaskadeffekt och hela skärmen fylls med värdet på trasiga saker är nästintill eufori, och platinamyntet får mig att hungra efter nästa bana. Till en början känns det mycket som Angry Birds; att det mest handlar om att ta ut en riktning och skjuta, men jag lär mig snabbt att nyckeln till höga poäng blir Smashbreaker-läget. Detta läge aktiveras genom att du uppnår ett visst antal förstörda prylar, och gränsen varierar från nivå till nivå.

Under Smashbreaker får jag viss kontroll över bollen och jag kan med kameran styra hur bollen studsar och kan även kontrollera studshöjden. Det är då jag lyckas med banans mål och kan styra bollen mot de dyra vaserna på bokhyllan eller slå upp stängda dörrar för att nå nya delar av banan. Sedan gäller det att landa bollen strategiskt så att det åtminstone är teoretiskt möjligt att sänka putten, eftersom en missad putt halverar värdet på allt du förstört på hela banan.

Ju längre jag kommer i kampanjen, desto fler varianter på reglerna dyker upp. Några exempel är pengaflaggorna där jag ska sänka så många puttar som möjligt i flaggor med olika valörer på tre bollar. Vissa banor går på tid, andra måste jag klara något mål för att låsa upp slutflaggan, och ibland finns det en teleportering till en annan del av banan jag måste nå och de olika varianterna kombineras.

Ett uppenbart delmål: förstör alla hamburgarna

I längden blir spelet aningen enformigt, då miljöer och gimmickar återanvänds flitigt. Ett annat minus är att det krävs laddningstid för att återställa banan till startpunkten, så när jag gjort en dålig tee och vill börja om krävs det laddning och flera knapptryckningar innan jag är redo att försöka igen. Slutligen känns kontrollen lite sladdrig när jag försöker sikta noggrant vid puttarna, och mer än en gång sitter jag och småduttar på högerspaken fram och tillbaka innan jag hittar rätt riktning.

Trots bristerna har jag riktigt kul och Dangerous Golf är ett partyspel jag definitivt kommer att plocka fram under någon fest. Det kommer att ge upphov till många skratt och ryggdunkar.