Recension: Dandara: Trials of Fear Edition [PS4]

Dandara: Trials of Fear är ett starkt exempel på hur man kan ta en gammal och relativt uttjatad genre, krydda den på ett annorlunda sätt och på så vis få fram ett spännande resultat som fortfarande har kvar genrens kärndrag och samtidigt kommer med något nytt. Spelet är nämligen inte ett renodlat Metroidvania som man vid första anblick kan tro utan verkar även ha influerats av spel inom ”bullet hell”-genren.

Handlingen i spelet är för diffus och drömlik för att kunna redogöra för på ett adekvat sätt men kort sagt ska du i rollen som hjältinnan Dandara utforska en labyrintliknande värld i jakt på dess räddning. Världen breder ut sig rum för rum i klassisk Metroidvania-stil men det som skiljer den från andra titlar inom genren är sättet du utforskar den på. Dandara spatserar, klättrar och småhoppar nämligen inte genom rummen som en vanlig hjältinna. Hon har gravitationen på sin sida och tar stora språng mellan golv, väggar och tak på ett sätt som skulle imponera på självaste Spindelmannen.

Förutsättningarna för förflyttningen grundar sig i att endast vissa ytor kan beträdas, något som kräver mycket mer uppmärksamhet och planering av spelaren än om det gick att placera sig var som helst. Kombinera det faktumet med att många rum är fyllda med stora grupper av motståndare och fällor så har vi ett spel som för det mesta kräver full fokus. För att enklare uppfatta hur du kan röra dig, finns ett styrsystem där du med hjälp av ett sikte kan se vilka ytor som är möjliga att ta dig till. Det är ett system som är välbehövligt eftersom det hade blivit frustrerande svårt att bli skicklig på spelet utan det.

Dandara: Trials of Fear kretsar mycket kring ämnet salt, ett ämne som av någon anledning har fått större plats inom spelvärlden på senare år och där Salt & Sanctuary (8/10) är ett bra exempel. Ytorna du kan beträda markeras med salt, du uppgraderar din karaktär med salt och du regenererar Dandaras hälsa och mana med salt. För att uppgradera dina kapaciteter inom läkning, magi och attackförmågor behöver du leta efter kistor. Dessa är oftast placerade utanför din transportsträcka, inte helt sällan dolda av olika pussel eller klurigheter vilket uppmuntrar till att göra avstickare och utforska världen lite extra.

Att ta sig fram genom spelet går smidigt och relativt snabbt, men många återbesök av gamla områden för med sig en hel del dötid i form av långa transportsträckor. Försök har gjorts att skapa genvägar men de hjälper inte alltid särskilt mycket. Jag uppskattar när jag behöver utforska gamla områden på nytt men kan uppleva en viss frustration i att behöva ta mig ofantligt långa sträckor för att upptäcka att det jag hade hoppats på att finna kanske inte ens finns där. Den åsikten kopplar delvis också till att bandesignen stundvis kan kännas ganska tunn. Det är många tomma ytor och rum som egentligen inte fyller något mer syfte än att fylla ut världen, något som lite fler hinder, motståndare och kistor kanske hade kunnat råda bot på.

Dandara: Trials of Fears svagare sidor vägs definitivt upp av dess starkare. Bland dessa kan nämnas det intressanta rörelsesystemet som uppmanar till annorlunda tänk, något som framförallt glänser till under de bosstrider jag då och då springer in i. Det är även svårt att inte charmas av spelets intressanta och mysigt drömlika kontext, framförallt när den bäddas in av ett väldigt gripande soundtrack av Thommaz Kauffmann.