Recension: Curious Expedition 2 [PS4]

Alla har vi troligtvis ett uns av en äventyrare inuti oss, oavsett om det handlar om att bestiga Mount Everest utan syrgastuber, prova en dykkurs på semestern eller prova en ny sorts ost i charkdisken när vi handlar. Det faller sig ofta naturligt att våga prova något nytt, även om det självklart även finns många som nöjer sig i bekvämligheten med att hålla sig till det man känner till sen innan. I Curious Expedition 2 lönar det sig att våga ta steget in i det okända, för man vet aldrig vad som väntar på andra sidan i det här färgglada äventyret.

Titeln är det andra spelet i serien och således uppföljaren till Curious Expedition som släpptes redan 2016. I uppföljaren har man släppt den charmiga retrografiken till förmån för en mer detaljrik stil som ohindrat för tankarna till Tintin-tecknaren Hergés alster. Det är snyggt och vältecknat även om animationerna känns något stela när de rör sig, lite som sprattelgubbar där på skärmen.

Spelet startar med ett mindre äventyr där jag får lära mig hur jag navigerar i terrängen, överlever faror och umgås med lokalbefolkningen på rätt sätt. Uppdraget introducerar mig även för spelets handling som känns som en rolig semi-realistisk tolkning av 1800-talets äventyrsanda, kryddad med övernaturliga inslag och hemligheter. I rollen som valfri äventyrare inleds ett samarbete med den kända upptäcktsresaren Victoria Malin vars resor har lett till att hon har börjat undersöka ett antal mystiska öar. En okänd urtida kultur har lämnat sina avtryck på öarna och det är upp till mig att ta reda på vilka hemligheter platserna ruvar på samtidigt som jag samlar på mig ära och rikedomar.

Äventyren i Curious Expedition 2 bygger på ett antal olika moment som alla spelar in i hur lyckad min expedition blir. Först och främst behöver jag rekrytera medlemmar. Utbudet av äventyrare är stort och alla har olika yrken och bakgrund som ger dem egenskaper och olika för och nackdelar. Det är spännande att utforska dem och jag rekryterar tidigt en kock och två vakthundar som snabbt visar sig ha bra synergi. Mina resor utspelar sig under lång tid, och allt eftersom jag undersöker öarna rullar dagarna på och mina karaktärers hälsa och välmående påverkas. Kockens förmåga att laga bra (och moralhöjande) mat i kombination med att mina hundar då och då lyckas förse oss med småvilt håller igång vårt tempo, men får självklart konsekvenser på andra håll då ingen av dem är särskilt flexibla när jag behöver ta till vapen.

Öarna är nämligen fulla med faror. Vilda djur, fällor och naturkatastrofer kan snabbt sätta käppar i hjulet för min expedition, få mina resande att duka under av sjukdom och tvinga hem mig till Paris med tomma händer. För att minimera risken för ett misslyckande kan jag innan varje resa köpa resurser att ha med mig. Detta görs med en begränsad budget och blir även det en balansgång då för lite resurser kan bli riskabelt medan för mycket resurser snabbt tar upp hela min lastkapacitet. Vid ett lyckat uppdrag vill jag nämligen få med mig så många skatter och spännande föremål som möjligt, något som blir klurigare allt eftersom min packning blir mer och mer otymplig.

Medan jag utforskar öarna uppstår det situationer som måste hanteras. Dessa kan vara allt från att besöka den lokala byn, leta igenom övergivna gravkomplex, smyga förbi konkurrenter eller slåss med vilda djur. Många av inslagen avgörs genom att jag får chansen att använda specifika föremål eller tärningar för att se hur det går. Varje karaktär har en uppsättning tärningar av olika kategorier som avgör hur bra de är på fysiska handlingar, slutledningsförmåga, intelligens m.m. och alla kan avgöra hur stor chans det är att jag lyckas med det jag företar mig. Tärningarna återkommer även i strid där de varje runda avgör vilka handlingar jag har möjlighet att utföra. Det är ett ganska lättsamt upplägg, men samtidigt ett upplägg som med enkla medel lyckas få mig att känna oerhörd tillfredsställelse och spänning.

Med stor variation och bra återspelningsvärde är Curious Expedition definitivt ett spel som tilltalar äventyraren i mig. Spelets manus hänger inte alltid med i alla variationer av händelser och inslag vilket får som konsekvens att det narrativa spricker lite i sömmarna och konstiga situationer uppstår, men bortsett från det rullar allt på som det ska. Allt som allt är det en rolig resa som helt klart bjuder på många timmars nöje för den som vill packa väskorna och ta steget ut i det okända.