Recension: Criminal Girls: Invite Only [Vita]

Kontroversiella spel kräver kontroversiella recensioner, och om du uppskattar båda har du kommit till rätt ställe. Det var ett tag sedan Criminal Girls: Invite Only släpptes ut i den västerländska allmänheten och mottagandet har varit ganska varierat. Nu när jag har klarat hela spelet efter dryga femtio timmar måste jag erkänna att jag tycker att det är bra – riktigt bra!

Jag går igenom det dåliga först. Självklart handlar det om sättet som jag som spelare uppgraderar flickornas karaktärer på, genom aga och användandet av diverse sjuka redskap för att betvinga flickornas syndiga begär. Här står karaktärerna i utmanande och utelämnande poser som känns gubbsjuka och onödiga. Censuren som har lagts till för oss västerlänningar är (som jag skrev tidigare) torftigt påklistrad och löjligt överbeskyddande, en rosa dimma täcker hela skärmen och en mängd ljudspår har tagits bort. Någonstans känns censuren väldigt amerikansk, där avhuggna huvuden är OK att se men nakna kroppar är strängeligen förbjudet!

Mycket rosa dimma här nu, men visst…

Med detta vill jag inte påstå att jag tycker bra om tillvägagångssättet för att motivera flickorna – tvärtom tycker jag att det är pinsamt och onödigt. Själva mekaniken i all denna dekadens är däremot rolig och utmanande där båda pekytorna på min PlayStation Vita måste användas på finurliga sätt för att klara minispelen. Om jag har ett önskemål inför en eventuell uppföljare till spelet så är det att göra den här delen av spelet mer rumsren.

Över till det som är bra med spelet då. Om du, liksom jag, stormtrivs i gammaldags japanska rollspel med massiva mängder av nivånötning och upprepade resor tillbaka till tidigare grottor, då är detta verkligen ett spel för dig. Min karaktär vaknar upp med den obligatoriska minnesförlusten och blir omgående lastad med att ansvara för ett gäng flickor som måste göra bot för sina synder. Resan genom åtskilliga grottor, lavafyllda öar och islandskap kan börja och truppen av stridande flickor ökar i storlek för varje timme jag spelar.

Kisaragi gör en rejäl specialattack, helt utan rosa dimma!

Striderna är till en början oförlåtande och i det närmaste jobbiga och gång på gång måste jag påminna mig om att spara ofta. Flera gånger glömmer jag och får lida för det när skärmen blir svart och jag möts av orden ”Game Over”. Så småningom återupptäcker jag dock glädjen i att se till att ligga steget före i nivå, jag tar glatt emot varje slumpmässigt påtvingad strid och känner att varje seger gör min trupp starkare.

Mekaniken i striderna är nytänkande och faller mig perfekt i smaken. Istället för att styra alla karaktärers uppgift i bataljerna, bjuder Criminal Girls: Invite Only endast på ett val av en karaktär i varje omgång. Helt plötsligt måste taktik, tur och intelligens samverka i min hjärna för att klara de svårare slagen. Fyra karaktärer finns representerade på skärmen samtidigt och det är viktigt att känna till vilka flickor som är väl samspelta med vilka. Är karaktärerna fullt uppgraderade och har rätt slags förhållande till varandra kan jag nämligen få till ordentligt kraftfulla specialattacker som kan göra enorm skada mot fienderna.

Till en början är karaktärerna pinsamt tunna och på gränsen till pinsamt utvecklade. Vi har den bortskämda Kisaragi, den äldre Ran (som hatar män), den korkade blondinen Tomoe (som är svarthårig) och vidare genom hela registret av stereotyper. Mot slutet av spelet vänds allt dock upp-och-ned då jag får reda på anledningen till flickornas beteenden. Det är inte direkt något Oscars-nominerat manus som ligger bakom historierna men det finns ändå ett bra djup i flickornas berättelser som får mig att förstå dem bättre.

Är det något i spelets grund som jag tycker är lite klent, är det slutbossarna där jag upplever de flesta som något enkla. Det kan ju i och för sig bero på att jag alltid har sett till att nöta grottorna flera gånger för att komma upp i nivå men hittills är det bara en slutboss som jag inte lyckats klå vid första försöket. Ska jag klaga på en sak till, måste det handla om att spelet fuskar ganska friskt emellanåt. Flera gånger har jag lyckats paralysera fiender med specialattacker men där de ändå tillåts attackera min tappra grupp med flickor, något som speciellt tycks gälla slutbossar.

Nej, det är inte Hatsune Miku: Project Diva f 3rd…

Ska du köpa Criminal Girls: Invite Only då? Mitt svar beror på vad du tål som människa och vad du tycker om för spel. Det här kräver ett väldigt öppet sinne och en god portion förståelse för japanska knepiga konstigheter. Klarar du av att se förbi det omotiverbara snusket, väntar ett annorlunda men samtidigt lätt igenkännbart rollspel med många timmars spelglädje! Ett plus är om du tycker om att nedgöra samma monster om och om igen, gärna hundratals gånger!