Recension: Corpse Party: Blood Drive [Vita]

Spelserien Corpse Party är ett fenomen som gått mig förbi, kanske för att de tidigare installationerna har varit visuella romaner. I och med det senaste spelet som efter det obligatoriska kolontecknet heter Blood Drive, kan jag i alla fall efter nästan tjugo timmar äntligen kalla mig för initierad.

Historien kretsar kring huvudkaraktären Ayumi Shinozaki som i slutet av föregående spel ställt till det rejält, även om hon agerade efter sin godhjärtade önskan – att förgöra skolan Heavenly Host Elementary. Nu måste hon återvända till den hemsökta grundskolan för att ställa allt till rätta en gång för alla.

Till skillnad från många andra uppföljare till japanska spel får jag inte någon tillbakablick av de tidigare spelens händelser, utan får famla mig fram i mörkret i början – bokstavligen. Mycket av spänningen och skräcken i spelet kommer nämligen från det faktum att miljön som mina karaktärer måste navigera igenom är mörk, väldigt mörk. För att lysa upp tillvaron använder de allt från ficklampor till mobiltelefoner och stressen är påtaglig när jag återgår till mörkret – batterierna räcker nämligen bara en stund.

Skolan är inte bara mörk, den är fylld av fällor som är utplacerade på strategiska ställen – är det inte hårt spänd pianotråd, så är det vässade träpinnar eller glasbitar som gör livet surt för karaktärerna. För att spä på känslan av hjälplöshet i mörkret, vandrar osaliga andar, zombier och elaka spöken runt om i skolan. Livet är allt annat än lätt men vi måste komma vidare, vi måste få ett slut på all ondska!

”Chibi” eller inte…utan ansikte är man ÄCKLIG!!!

Berättelsen är uppdelad i tio kapitel där jag i varje episod möts av mängder av text, omsorgsfullt paketerad tillsammans med välproducerade scener som tar historien vidare. Det finns en hel del utforskande att genomgå för spelaren som vill upptäcka allt (för att få en platinumtrofé) och det mesta i spelet presenteras ur ett tredjepersonsperspektiv.

Estetiken i Corpse Party: Blood Drive kretsar kring den gulliga, japanska stilen ”chibi” där karaktärerna har en ganska liten kropp och ett överdrivet stort, gulligt huvud. Trots denna söta skildring av omgivning, protagonister och antagonister, lyckas spelet konstant att få mig överraska mig med en rejält skruvad miljö. Överallt finns tragiska människoöden varvat med deprimerande situationer och, såklart, mängder med tentakler som vill gripa tag om mig och öka mörkret i min själ.

Den störande miljön äter sig enkelt in i min upplevelse och när jag spelar spelet i mörker upptäcker jag också att ljud-designen är av ypperlig karaktär. De japanska rösterna talar till mig på en nivå som är riktigt hög och förstärks nämnvärt av den mästerliga mixningen. Jag hoppar till flera gånger när de förvrängda rösterna, som en gång varit vänliga, viskar ”välkommen hem” till mig men med en demonisk stämma.

…eller så kommer allt att gå käpprätt åt…du vet vart!

Spelet prövar mitt tålamod vid flertalet tillfällen; det absolut första momentet av irritation uppstår ganska fort i början då jag upptäcker att laddningstiderna är helt horribla. Om jag så bara snabbt vill hoppa in i menyn för utrustning, möts jag av ”Now loading” och det tar säkert en halv minut innan jag får botanisera runt i min utrustning.

Ett annat störande moment är att de vandrande vålnaderna är alldeles för snabba och klarsynta. I de tillfällen jag stöter på ett spöke, är det i princip omöjligt att komma undan dem – även om spelet uppmuntrar mig att gömma mig i garderober, blir jag nästan alltid fångad ändå. Det enda sättet att undslippa dem är att hitta ett område med en sparfunktion, spara och sedan ladda spelet igen. Detta fuskande är det enda som jag hittat som hjälper mig men tyvärr rycker det mig ur upplevelsen ganska rejält.

Corpse Party: Blood Drive är en i det närmaste magnifik upplevelse om du orkar arbeta dig igenom tunga massor av text och om du uppskattar en riktigt sjuk, ångestladdad berättelse. Förvänta dig inga billiga, snabba skrämseltaktiker utan se istället fram emot en genomarbetad historia som ställer krav på dig som spelare. Det finns mycket sjuka saker att uppleva och många hemska öden att ta del av om du bara tar dig tid…