Recension: Control: Ultimate Edition [PS5]

För snart två år sedan släpptes Control (8/10) till PlayStation 4 och möttes generellt av goda omdömen. Den finske vaktmästaren Ahti stoltserade som årets karaktär 2019 här på bloggen. Nu släpps spelet med båda expansionerna som dykt upp sedan vi recenserade det senast, och med flera förbättringar för PlayStation 5. Jag spelade igenom grundspelet på PlayStation 4 och har jämfört upplevelsen på den vassare konsolen.

De största skillnaderna hittar du på prestandasidan där spelet nu flyter på med 60 bildrutor per sekund i 4k-upplösning eller så kan du få ray tracing med 30 rutor per sekund.

Huvudspelet är givetvis identiskt där du axlar rollen som Jesse Faden som i sitt sökande efter sin bror Dylan stöter på det äldsta huset där Federal Bureau of Control håller till. Det är en hemlig myndighet som skyddar mänskligheten mot övernaturliga hot och mystiska föremål som ställer till det. Syskonen Faden var med om en händelse som barn som påverkat hela deras liv och skapat ett starkt förbund till Kontrollbyrån.

Rent spelmekaniskt är det ett actionspel i tredjepersonsvy där skjutvapen och övernaturliga specialförmågor hjälper Jesse på sin resa genom det galna huset. Och det är i striderna som jag känner en enorm fördel i PlayStation 5-versionen. Jag har primärt spelat i prestandaläget och flytet med 60 bildrutors skärmuppdatering ger både mer precision när jag siktar och en känsla av att ha mer tid för att ducka eller frammana en sköld. Självklart spelar det också in att jag spelar det en andra gång, men den förbättrade prestandan ger en otroligt skön känsla.

Grafikläget bjuder på ray tracing som är nytt för PlayStation-konsoler. Alla blanka ytor, skuggor och speglingar blir fantastiskt realistiska och det är en fröjd att strosa runt och njuta av allt från marmorgolv och glasväggar till skuggor av lådor och stenar som jag bär på. En annan skön detalj är att Jesses fotsteg försiktigt ekas med den haptiska återkopplingen i DualSense-handkontrollen. Det ger liv åt spelet och min inlevelse ökar.

Berättelsen i grundspelet är otroligt välskriven och får mig att tänka på TV-serier som Fringe och några specifika avsnitt av Arkiv X. Den mystiska styrelsen, mögelinvasionen, de skumma avdelningscheferna och det skruvade huset i sig är alla underbara detaljer.

Hur står sig då expansionerna mot grundspelet? Den första expansionen heter The Foundation där astralplanet har börjat läcka in i verkligheten vilket på sikt kan få förödande konsekvenser. Du får som Jesse bege dig ned till husets grund och försöka lösa problemen. Expansionen bjuder på mycket svävande mellan plattformar och en ny irriterande, ettrig fiendetyp. När berättelsen är avklarad lämnas jag med en känsla att det borde ha funnits mer.

Den andra expansionen heter AWE, Altered World Event och bjuder på starkare kort. Här knyter Remedy ihop säcken och författaren Alan Wake och orten Bright Falls från hans egna spel dyker upp. Precis som i det spelet spelar ljus och mörker en central roll. Överlag tycker jag att den här expansionen är ett riktigt starkt kort och överträffar flera av grundspelets uppdragskedjor och områden. Det finns också ett arkadspel som låter mig återuppleva bossar som jag redan besegrat och jag får också chansen att återbesöka favoritmomentet med Ashtray Maze.

En stor fördel med Control: Ultimate Edition är att de nya färdigheterna från expansionen finns med i trädet så fort du låst upp den associerade förmågan. När du exempelvis låst upp skölden så dyker både färdigheterna att skjuta iväg skölden och att närstridsattackera med den upp.

På det hela taget har jag riktigt kul med Control och ser med spänning fram emot vad Remedy hittar på härnäst. Förbättringarna på PlayStation 5 förhöjde min upplevelse och jag hade ännu roligare med spelet den här gången, även om lösningarna på gåtorna och avslöjanden i berättelsen fanns nära i minnet. Gillar du berättelsedrivna actionspel har du en riktig pärla att njuta av här.