Recension: Control [PS4]

Jesse Faden är en mycket envis kvinna. Hon har ägnat större delen av sitt liv åt sökandet efter det globala högkvarteret för FBC (Federal Bureau of Control), en topphemlig myndighet som ägnar sig åt att utreda och forska kring det paranormala. Väl på plats är ingenting som hon förväntat sig. Stället verkar nästan övergivet och känslan av att något är fel är överväldigande.

Jesse söker upp byråns direktör på hans kontor, men hon kommer för sent. Det mesta tyder på att han har skjutit sig själv med sitt tjänstevapen. När Jesse tar upp vapnet befinner hon sig plötsligt i en annan dimension och blir ombedd att genomföra ett test. Är hon värdig att bli nästa ägare till pistolen? Om så är fallet får hon enligt seden även ta över titeln som ny direktör för FBC. Behovet av en ny ledare som kan rädda organisationen och högkvarteret är stor. Samtidigt har hon sina egna motiv för att ens befinna sig där och frågor hon vill ha svar på…

Att bli direktör för FBC kan säkert låta som ett drömjobb. En saftig månadslön, imponerande fallskärm och matchande kontor med majestätisk utsikt. I Control får du dock verkligen göra dig förtjänt av dina extra semesterdagar och förmåner. Här behöver du i ordets sanna bemärkelse jobba för att dina anställda ska ha en arbetsplats att komma tillbaka till.

Högkvarteret, internt kallat ”det äldsta huset”, har blivit invaderat av en fientlig kraft som fått smeknamnet Väsandet (The Hiss). Som nybliven direktör är det inte mycket som delegeras, utan du ser själv till att rensa upp dina lokaler och undsätta dina anställda.

Till din hjälp har du först och främst den unika pistol du ärvt – ett så kallat Kraftobjekt (object of power) som inte följer vår världs fysiska regler. Ditt vapen kommer aldrig få slut på ammunition helt och hållet, utan kommer fyllas på ifall du tar kortare pauser i skjutandet. Med tiden får du också möjlighet att modifiera ditt vapen och kan låta det helt byta skepnad för olika egenskaper. Allt beroende på dina preferenser.

I slutänden är det dina paranormala krafter som skänker spelet sin speciella krydda och ger dig en ärlig chans att överleva. Du använder och tillämpar i första hand telekinesi på olika sätt. Bland annat kan du lyfta och slunga föremål mot dina fiender och använda stötvågor i närstrid. Tänk dig att du blir lite av en Jedi-mästare som går lös med kraften.

Runt om i högkvarteret finns det kontrollpunkter som du behöver erövra. De är både en form av sparpunkt och bas för din utrensning. Vid dessa punkter återfår du full hälsa, kan teleportera dig till andra platser som du har tagit över samt uppgraderar din karaktär och utrustning.

Det finns både huvuduppdrag och sidouppdrag att utföra, plus en form av bonusuppdrag du själv kan skriva upp dig för. Exempel på detta kan vara att du ska döda fem fiender med närstridsattacker. Belöningarna är blygsamma, men ett bra sätt att förbättra Jesse Fadens odds i sin kamp.

Sedan högkvarteret blev invaderat har dina medarbetare drabbats ganska hårt. En del är försvunna och andra hänger fritt i takhöjd, men jobbigast är att somliga kollegor bytt sida och förvandlats till ”väsare” som vill förtidspensionera dig.

Tacksamt nog finns det lugnare partier i äventyret som låter dig utforska och samla information om tiden innan du blev chef. Lite problemlösning och tester av din duglighet kommer du också möta längs med resans gång.

Mina allra första intryck av Control var inte speciellt bra. Mängder med märkliga saker händer och väldigt lite får någon form av förklaring i början. På flera vis ger karaktärer, designval och miljöer intrycket av att Remedy har samarbetat med Twin Peaks-regissören David Lynch för att skapa rätt atmosfär. Trots det, eller kanske på grund av detta, känns mycket av det som händer i ”det äldsta huset” inte så konstigt efter ett par timmar. Världen är konsekvent och har tydligt uppsatta regler som gör att den inledande mardrömskänslan och stämningen blir en av spelets styrkor.

Controls främsta styrka är utan tvekan stridssystemet, där du intuitivt kombinerar dina paranormala krafter med din puffra i eldstriderna. Här har Remedy verkligen lyckats och jag känner genuin spelglädje och kontroll över mitt öde. Det råder inget tvivel om att studion har spel som Max Payne och Quantum Break på sin meritlista.

Spelets berättelse gör mig inte heller besviken. Den är välskriven, genomtänkt och lämnar dessutom utrymme för en uppföljare.

Visuellt är detta ett imponerande spel, men dras med några skönhetsfläckar. Bland annat i form av långsam bilduppdatering här och var, plus att kartan inte alltid visar det den ska. Fast detta är bagateller och inget som påverkar spelbarheten eller hantverket nämnvärt.

Vid några tillfällen fastnar jag, mer för att jag inte vet vart jag ska ta vägen än för att det är svårt. Faktum är att jag tycker svårighetsgraden överlag ligger på en god nivå. Jag finner det dock lite störande att spelet ibland lyfter mig under armarna när jag har dött för mycket vid specifika punkter.

Slutkontentan är ändå att jag har roligt, vill veta hur det ska gå och bara vill ha mer. Min enda oro är att inte tillräckligt många ska ge Control den chans det förtjänar. Det här är ett spel jag kan rekommendera för de som gillar att röja, det paranormala och en spännande historia.