Recension: Contra: Operation Galuga [PS4, PS5]

När jorden är i fara är det få organisationer som är bättre lämpade att ställa saker till rätta än specialstyrkan kallad Contra. Spelserien (med samma namn) har varit en tongivande aktör i Run and Gun-genren sen det ursprungliga spelet släpptes 1987 och de superbiffiga herrarna Bill Rizer och Lance Bean har varit med sen dess. I Contra: Operation Galuga får de återigen ta fram bössorna, för i det här spelet gör vi nämligen ett rykande färskt återbesök till deras allra första äventyr tillsammans.

Contra: Operation Galuga är alltså en nytolkning av originalspelet Contra, men med ett antal intressanta förändringar. Berättelsen har sin början när en mystisk terroristgrupp vid namn Red Falcon intar ögruppen Galuga. Snart har de fördrivit lokalbefolkningen och ockuperat ön med sina högteknologiska robotar och andra mystiska varelser. Deras mål? Att lägga beslag på den artefakt som sägs förvaras på ön. Bill och Lance skickas snart dit, och tillsammans med några andra spännande karaktärer är det upp till dem att sätta stopp för det hela.

En beundransvärd sak jag tidigt lägger märke till är hur man värnar om spelets ursprung som arkadspel. Oavsett om jag spelar storyläge, arkadläge eller utmaningsläge så finns samma röda tråd i form av vissa klassiska förhållningsregler. De tydligaste är att jag får poäng för min insats och har ett begränsat antal liv, men även att jag exempelvis blir av med bonusar och vissa uppgraderingar vid minsta träff jag tar. Det gör att spelet trots sin någorlunda korta längd ändå bjuder på rejält med utmaning. I utmaningsläget och butiken i startmenyn kan jag dessutom låsa upp massor med spännande saker om jag är tillräckligt duktig. Nya karaktärsförmågor, bonusar och valbara förhållningsregler är bara några av de saker som utökar mervärdet avsevärt.

Likt sin förlaga fylls spelet av intensiv action så fort jag tar mina initiala steg in i den täta djungeln som utgör första nivån. Som traditionen lyder har spelet ett kontrollupplägg som för den ovane kan kännas lite annorlunda till en början. Med vänster spak styr jag nämligen inte bara min karaktär, utan även siktet för mina vapen. Detta medför den naturliga kombination av framfart och skottlossning som med största sannolikhet har gett genren dess namn. Och skottlossning blir det med råge.

Fienderna kryllar nämligen på skärmen och mitt avtryckarfinger jobbar för fullt med att städa upp bland dem. För att underlätta mitt arbete finns det ett antal olika sorters bössor jag kan samla på mig i form av power-ups under spelets gång. Samtliga fungerar på olika sätt och är därför olika effektiva på olika användningsområden. För att bättre kunna hantera de olika sorters motståndare jag möter gäller det därför att välja med omsorg, framförallt då jag endast kan bära två vapen åt gången.

Genom att plocka upp en power up av ett vapen jag redan bär på kan jag uppgradera det, men det gäller att vara försiktig då minsta träff från en fiende får vapnet att återfå sin ursprungliga form igen. Hamnar jag i en riktigt tajt situation kan jag med ett enkelt knapptryck aktivera vapnets specialattack, en effektiv åtgärd som självförstör mitt vapen, men förhoppningsvis även tar ut ett gäng motståndare på köpet.

Ett av spelets bästa inslag är variationen hos såväl nivåer som bossar. Nivåerna är stilrena och utmanande, men framförallt uppfinningsrika. Man leker verkligen med omgivningarna och varje möjlighet att spexa till en situation tas till vara. Den klassiska tvådimensionella kameravinkeln varvas med snygga och stämningsfulla alternativ där vissa situationer får en extra stämningsfull kick. Ett av mina favoritexempel är under en av de tidiga motorcykelnivåerna där ett annalkande hot längre bak på vägen avslöjas med en snygg liten vridning av kameran. Även bossarna bjuder på många överraskningar och roliga inslag, och som om de inte hade varit svåra nog på marknivå tvingas jag ofta att nyttja varenda tum av min tv-skärm för att undkomma deras attacker.

Contra: Operation Galuga är ett riktigt bra exempel på hur man går den där balansgången det faktiskt innebär att göra en nyversion av en gammal klassiker. Det följer ett från grunden enkelt men underhållande koncept och kryddar det med moderna inslag som samspelar väl med resten av upplägget. Kanske hade man kunnat utöka antalet nivåer något, men nog finns det gott om utmaning som det är. Gillar du Contra-serien, intensiv action eller bara vill ha ett kul spel för flera spelare är det här ett givet köp.