Recension: Coffee Talk Episode 2: Hibiscus & Butterfly [PS4, PS5]

Det finns något oerhört tryggt i det som är bekant. Att gå till, eller tillbaks till, en plats där du känner dig hemma, där folk (och fä) känner till dig, dina preferenser och där du kan vara dig själv utan dömande ögon. Denna tillflyktsort kan variera under ens liv, och för min del var det ett litet, sjabbigt café i slutet av 90-talet. Istället för att plugga fann jag det oändligt mer tillfredsställande att bälja i mig kaffe och prata med bekanta och deras bekanta än att gräva mig ner i statistiska analyser, även om det i mångt och mycket blev en del sådant över allt kaffe också.

Kaffet var gott, och sällskapen som kom in och ut ur caféet mellan håltimmar, eller som undvek långa föreläsningar, bjöd alltid på intressanta diskussioner. I Coffee Talk Episode 2: Hibiscus & Butterfly återfinner jag en del av den glädjen, även om jag befinner mig på andra sidan kassadisken. Nu är det jag som serverar kaffe och andra varma drycker till törstiga besökare i behov av en paus från vardagen eller lite sällskap.

I likhet med första spelet i serien, Coffee Talk (8/10), tar jag den anonyma rollen som en barista i ett framtida Seattle, där alver, orcher och allehanda andra mytologiska varelser (och människor) ibland känner ett behov av kravlöst sällskap och gott kaffe. Beväpnad med en oerhört empati och en bra kaffemaskin (och bra råvaror) är det upp till mig att läsa av mina besökare och försöka servera den dryck de efterlängtar. 

Kaffe, och kaffeberedandets konst, är en viktig sak, så även i framtiden. Med en handfull ingredienser så kan ett antal drycker beredas med försiktighet och väl avvägt blandande. Vill min gäst ha ett lite kryddigare kaffe kan jag tillsätta lite kanel eller ingefära. Är de på humör för något kyligare, varför inte lite mint i blandningen? Att lära sig stamgästernas favoritdrycker är en spännande utmaning. 

Ett par av stammisarna från förra spelet kommer som tur är tillbaka, så att vispa ihop deras favoritdrycker faller ganska naturligt. Nytillskotten är kanske lite mer experimentella, så det är ju tur att jag fått lite nya ingredienser att lära känna. Bland annat då hibiskus, som titeln kanske skvallrar om. Hittills har jag dock inte behövt använda fjärilar i någon form av dryck.

Det lilla caféet har blivit en naturlig träffpunkt för många av Seattles invånare. Klientelet begränsas kanske en smula av att stället bara har öppet på nätterna, men både polisen, en vampyr-fotomodell, en nattarbetande varulv och ett gäng andra excentriska individer tenderar att dyka upp med jämna mellanrum.

Styrkan i uppföljaren (utöver koffeinhalten) är precis densamma som i föregångaren – jag som caféägare får följa ett halvdussin individers livsöden, samtidigt som jag serverar delikata drycker som verkligen kan förändra deras liv. Precis så viktigt är nämligen god, koffeinhaltig dryck. En kreativt utbränd popstjärne-katt kan få helt rätt motivation att slutföra det nya albumet om jag bara lyckas servera en dryck som ger inspiration och värme vid rätt tillfälle. Vi kanske inte snackar livsnödvändiga jobb i stil med sjukhuspersonal, men känslan av att faktiskt göra en skillnad i någons liv finns ändå där.

Med vacker pixelgrafik, oerhört intressanta karaktärer och med lågmäld, stämningsfull musik och intressanta relationsdraman så lyckas Coffee Talk Episode 2: Hibiscus & Butterfly ändå imponera, trots att själva spelmekaniken är precis densamma som föregångaren. Det är ju det där med tryggheten i något som är bekant. Och precis som i föregångaren är caféet fortfarande en väldigt avslappnande plats att hänga på och lära känna intressanta karaktärer.