Recension: Chariot [PS4]

”Kungen är död – länge leve kungen!”

Så startar spelet Chariot från Frima Studio. Kungen har gått bort och lämnar kvar sin dotter, som får uppdraget att släpa hans kvarlevor till den slutliga viloplatsen. Till sin hjälp har prinsessan sin trolovade och i de fall som fler än en spelare bänkar sig i soffan är det dessa två karaktärer som kontrolleras. Men trots kungens bortgång lever hans ande kvar, och den är bunden till den tunga vagn som måste transporteras till en duglig gravkammare.

Din uppgift är alltså att putta eller dra vagnen genom ett antal nivåer som blir allt mer invecklade. Till en början introduceras du till de grundläggande funktionerna som att dra vagnen med rep och att hissa upp ekipaget till högre höjder. Längre in i spelet tillkommer ytterligare saker att ta hänsyn till, bland annat otäcka fladdermöss som vaknar och anfaller om vagnen ger för mycket ljud ifrån sig eller tidsinställda dörrar och delar av miljön som endast kan användas av vagnen.

Kärran måste skyddas till varje pris och eftersom kungen redan är död är det inte hälsa som försvinner vid en strid utan guld och värdesaker – regenten vill begravas i rikedom och därför är det viktigt att få med sig så mycket skatter som möjligt på vägen.

Några tusen till – sen blir nog pappa nöjd!

Jag spelade en bra bit in i spelet innan jag tröttnade, men det berodde främst på att jag inte hade någon att spela med. När jag spelade igenom banorna kändes det uppenbart att utvecklaren skapat spelet för att tända köparnas flerspelarglädje, som här endast kan upplevas i soffan med varsin kontroll (eller via Share Play). Precis innan jag skrivit klart recensionen fick jag visserligen tillfälle att prova Chariots flerspelarläge via Share Play, och det var väldigt mycket roligare att spela tillsammans i Sony’s virtuella soffa, i alla fall under kortare perioder.

Grafiken är atmosfärisk och bjuder på vackra spelmiljöer som verkar skimra av något magiskt. Karaktärerna är söta i sin knubbiga utformning och har trots sin lilla storlek charmiga ansiktsuttryck och känns välanimerade. Spelet flyter på väldigt bra med en jämn och fin bilduppdatering, medan ljudet och musiken är välpolerat och lagom avskalat för att du ska vara tillräckligt fokuserad för att ta dig igenom nivåerna och spä på konungens rikedomar.

På det stora hela finns det tre saker som stör. För det första är nivåerna alldeles för långa. I början av spelet ville jag utforska varenda vackert upplysta vrå av nivåerna, men redan efter några timmar rusade jag genom banorna med vagnen studsandes efter mig eftersom jag bara ville ta mig till slutet så fort som möjligt!

Vi går över lik för kungens önskan! Eller egentligen surfar vi ju på ett lik…kungens!

För det andra är tempot för långsamt och utdraget när jag spelar själv. Segmenten där det går att stå på vagnen och surfa nedför backarna känns fartfyllda men är tyvärr lätträknade, och att behöva dra en vagn genom land och rike är visserligen ett ärofyllt sätt att visa respekt för sin bortgångne fader … men snabbt går det inte!

Avslutningsvis tycker jag även att spelet lider av att samarbetsläget inte går att köra via internet. Visst är det fantastiskt trevligt att PlayStation 4 mer och mer anses som konsolen där flerspelarlägen avnjuts i samma rum, men Chariot hade faktiskt fungerat precis lika bra om jag kunnat spela med någon i min vänlista. Share Play fungerar ju en stund, men det blir ändå något av en nödlösning.