Recension: Chants of Sennaar [PS4, PS5]

Om du är hyfsat påläst när det kommer till gamla bibelberättelser kanske du känner till den om Babels torn. Människorna ville bygga ett torn som sträckte sig hela vägen upp till himmelriket, något som gud kände var lite väl sturskt. För att sätta käppar i hjulet skapade han världens alla språk, kommunikationen blev problematisk och bygget lades på is. Språk är ett av våra viktigaste verktyg för kommunikation, och det har studion bakom Chants of Sennaar klurat lite extra på. Resultatet är ett spel där mina sinnen och min slutledningsförmåga sätts på hårda prov.

Likt berättelsen om Babels torn utspelar sig Chants of Sennaar i en ofantlig struktur som sträcker sig mot skyarna. Jag skulle inte vilja kalla det för ett torn, utan snarare en sorts abstrakt stad med flera nivåer som anknyter till varandra. Varje del har sin unika befolkning, språk, kultur och till och med klimat vilket bidrar till att varje område känns helt unikt när jag besöker det. Det framgår inte till en början vilken roll karaktären jag spelar som har i den här berättelsen, men jag gillar bilden av att vara en anonym språkforskare som nystar i samhällenas förlorade språk, eller kanske en människa på flykt som försöker ta in språkens mysterier i ett nytt land.

Spelets fokus ligger alltså på språk, och då huvudsakligen i skriftlig form. Till en början har man ingen som helst grund att stå på, utan det hela startas med något som ser ut som en hälsningsfras, några instruktioner och ett antal tecken i en pratbubbla. Människor försöker prata med mig, men för varje ny symbol finns en innebörd jag inte förstår. Symbolerna sparas i en liten anteckningsbok där jag kan skriva ner mina gissningar, men även få hjälp av illustrationer som dyker upp när jag har upptäckt flera symboler ur samma kontext. Det är spännande och jag lägger mycket uppmärksamhet på omständigheterna som omgärdar vårt samtal för att få ledtrådar till vad det är folk försöker säga mig. Vad händer på skärmen? Vilken känslomässig laddning har situationen? Kan kroppsspråket avslöja något? Och så vidare.

Det hela är svårt att nysta i, och till en början lägger jag vansinnigt mycket tid på att försöka lösa varje samtal och situation i den ordning de kommer. Så småningom upptäcker jag att det är en vansklig strategi, och jag utforskar de omfattande miljöerna ordentligt efter ledtrådar och lösningar innan jag sätter mig med problemet. Trots att spelet innehåller en hel del tydliga brödsmulor så uppskattar jag balansen mellan ”eget funderande” och hjälpsamma ledtrådar. Lösningarna skrivs liksom inte på näsan, jag kan ändå komma en bit med lite logiskt tänkande även om jag inte har alla bitar till pusslet.

När nystandet väl börjar komma igång blir det flera gånger som en liten snöboll vars framfart låser upp fler och fler symboler i samma veva. Det hela känns väldigt tillfredställande och belönande, även om det egentligen inte finns några belöningar i spelet utöver just förståelsen. En intressant upplevelse i den moderna spelvärlden kan man tycka. När ögonblicket kommer då jag lyckas ta mig till nästa nivå av staden uppstår nya och spännande situationer. För även om de olika samhällena har egna språk så läcker de precis som i det verkliga livet in i varandra till viss grad. Med den nyvunna kunskapen från förra nivån kan man därför ofta få en liten extra skjuts när nästa tar vid, förutsatt att man är lite uppmärksam.

I jakten på lösningar blir det en hel del promenerande och repetition under spelets gång. Varje värld innehåller en del minispel och pussel, och i motsats till symbolerna går dessa inte alltid att klottra ner information om i ens lilla anteckningsblock. Att komma på en potentiell lösning på ett pussel medan du är i andra änden av nivån för att sedan upptäcka att det var fel innebär några minuter av onödigt promenerande. Det finns en och annan teleport som man kan hoppa mellan platser med, men för att använda den måste man såklart ta sig dit med.

Chants of Sennaar är ett unikt spel på flera sätt. Framförallt i att det sätter en så naturlig del av mänsklighetens egenskaper och kultur i fokus på ett lekfullt men lärorikt sätt. Det är en färgglad och spartansk upplevelse, men den lyckas ändå med att vara djup och involverande på samma gång. För människor med intressen inom språk och kommunikation skulle jag säga att det här är en obligatorisk genomspelning, men även andra spelare som söker en rejäl tankenöt har mycket att hämta i det här speciella äventyret.