Recension: Cat Quest III [PS4, PS5]

Jag uppskattar den satiriska träffbilden som en parodi målar upp i alla möjliga kulturella former. I mitt tycke är en noggrann planering och genuint utfört arbete nyckeln till framgång när man ska driva med ett känt verk, så att jag kan få ett gott skratt.

Cat Quest III är en uppföljare till ett par hack ’n slash-spel i en värld där hjälten är en katt och motståndarna gestaltas av exempelvis möss och vildsvin, men istället för en klassisk rollspelsmiljö med trollkarlar och riddare, har detta tredje äventyr ett pirattema.

I detta äventyr är min piratkatt och hjälte med ett kall; att hitta en skatt kallad för Norrstjärnan som är undangömd någonstans i det enorma havet. Skattens blivande upptäckare får sin allra högsta önskan uppfylld, vilket dessvärre lockar andra pirater till denna skattjakt. 

Spelet inleder med att min skeppskatt, då ett spädbarn i barnsäng, blir enda överlevaren från ett sönderskjutet skepp. Han hittas av anden Kapten Cappey på en öde ö och uppfostrar barnet till en fullvärdig pirat. Cappey inser att protagonisten är en Sökare, som kan känna auran av Norrstjärnan och därmed hjälper till med uppgiften att hitta det åtråvärda objektet.

Cat Quest III är en förtjusande visuell färgklick och helheten påminner om en tecknad film. Den trallvänliga musiken fångar en marin livsstil med lite Svampbob Fyrkant-stuk, vilket passar spelets barnvänliga stil utmärkt. Att spelet dessutom är en märkbar parodi på de äventyr där hjälten ska hitta objektet som uppfyller önskningar, är knappast något dåligt. Själva humortemat leder till skämt om katter, hundar, möss och andra djur i stort sett hela spelet. Skämten är kul i små doser, men det blir tröttsamt att läsa tramsiga, ansträngda texter med ordvitsande kattord i längden.

Katthjälten och hans följeslagare Cappey kan besöka hamnstaden Pawt Purrvana för att uppgradera vapen, utstyrsel och magier. I stadens mjölkpub finns det efterlysningar på havets största busar som ger fina belöningar om jag lyckas oskadliggöra de efterlysta.

Äventyrets korta livslängd på några timmar är förbryllande och känns lite snopet eftersom underhållningsvärdet överlag ligger på en hög nivå. Lyckligtvis erbjuder spelet sidouppdrag där jag kan erbjuda tjänster åt fredliga djur på havets öar. Exempelvis kan jag agera brevbärare, fånga sällsynta fiskar och besöka en heavy metal-konsert. Sidouppdragen är roliga och är värda att lägga tid på, tack vare bra belöningar och en stark känsla av framsteg och utveckling.

Striderna på land är smidiga och lättlärda. Svärd och kattklor duger till närstrider, medan magier och skjutvapen är idealiska för långdistanser, men jag får hela tiden ha i åtanke att pistolen tar några sekunder att ladda om. Kontrollen i överlag är bra, även till sjöss. Däremot är strider i havet lite klumpigare, på grund av skeppets stora svängradie vilket gör det svårt för mig att undvika fiendernas kanonkulor. Även skeppet går att uppgradera med förmåner, så att sammandrabbningar blir lättare.

Eftersom jag inte har spelat föregångarna kan jag inte jämföra Cat Quest III med dem, men det känns samtidigt aldrig som ett krav att vara insatt i de tidigare verken. Spelet är en lättsam parodi värt att koppla av med trots de tramsiga kattordvitsarna, och kan vara värt att kika närmare på om du har överseende med detta.