Recension: Cardpocalypse [PS4]

Min första erfarenhet av samlarkortspel var Magic the Gathering under första halvan av 1990-talet. Jag blev besatt av att samla på korten och att bygga vassa lekar för att sedan spela tillsammans med kompisarna. Cardpocalypse uppvisar flera likheter med mina tidiga upplevelser då det utspelas under 90-talet, har ett intrikat samlarkortspel och kombinerar det med ett äventyrsspel fullt med uppdrag, byten av kort och en berättelse.

Det första som slår mig är hur progressivt spelet försöker vara, då huvudpersonen Jess är en flicka i rullstol. Den känslan håller i sig då ämnen som mobbning och orealistiska krav från föräldrar tas upp under berättelsens gång.

En annan sak som bidrar till första intrycket är den grafiska stilen som jag skulle beskriva som South Park möter kubismen. Den faller inte mig i smaken och de mosaikliknande ansiktena blir opersonliga och förmedlar inga känslor. Tyvärr spär musiken på den rent ut sagt tråkiga estetiska presentationen med tråkiga, repetitiva och intetsägande musikslingor.

Berättelsen och äventyrsdelen är helt okej utan att briljera. Dialogen känns bitvis överarbetad och bjuder mest på illusionen av att dina val betyder något, trots att uppenbart provocerande alternativ sällan leder till några nya konflikter. Men det som får mig att rulla med ögonen allra mest är uppdragsstrukturen där den absoluta majoriteten av uppdrag är av DHL-typen där du måste åka fram och tillbaka om och om igen för att prata med någon, leverera en pryl eller köra en kortduell.

Spelets mest centrala del är förstås kortspelet, och där skiner Cardpocalypse. Direkt under upplärningsmatcherna känner jag igen mig och tänker osökt på just Magic the Gathering och Hearthstone. Nyckelorden är förstås nya, men mekanikerna för när ett monster dör eller när något ska hända i samband med att du spelar ett monster känns igen. Det som skiljer sig från mängden är att du i varje match har en hjälte som aktiverar en Mega-effekt när den når hälften av sina livspoäng. Det finns fyra olika arketyper av kortlekar och en mängd neutrala kort som går att använda till alla. Du bygger lekar med 20 kort och duellerna är snabba och roliga.

På pluskontot är också systemet för att byta kort med andra elever på skolan. En del vill ha godis och snacks för sina kort, men oftast kan du byta jämnt mellan kort av samma värde. Det finns dessutom ett riktigt kul klistermärkessystem där du kan modifiera dina kort så att de blir mer kraftfulla, eller bara byta namn på dem för att göra dem mer personliga.

Kortspelet ger mersmak och jag hade gärna sett ett spelläge där jag snabbt kunde köra dueller mot andra spelare eller AI:n istället för att behöva springa runt som en skottspole för att hitta nästa match. Cardpocalypse blandar och ger med sina egenskaper och tyvärr håller inte helhetskonceptet, även om jag hoppas att vi får se mer av kortspelet i någon form framöver.