Recension: Captain Tsubasa – Rise of New Champions [PS4]

Att det släpps stora titlar inom genren fotbollsspel varje år är inte någon hemlighet, därför höjer iallafall jag lite på ögonbrynen när det dyker upp titlar som utmanar den klassiska tolkningen av genren. Captain Tsubasa – Rise of New Champions är ett fotbollsspel som minst sagt tar ett nytt grepp om hela sporten, och det med råge. Karaktären Tsubasa i sig är ingen nykomling inom spelens värld, men han har varit betydligt mer blygsamt förekommande i väst jämfört med i sitt hemland Japan.

I Rise of New Champions tar jag som spelare kontroll över en egen karaktär eller Tsubasa och hans lag när de ska kvala in för en ungdomsturnering i fotboll. Spelet är på många sätt upplagt som ett klassiskt fotbollsspel, fast med en hel del annorlunda twister.

Den största av dessa är att det är handlingsdrivet både före, under och efter matcher. Handlingen och dialogen känns väldigt stereotypisk, vilket säkert kan upplevas som antingen charmigt eller långtråkigt beroende på vem man frågar, men trots att det inte finns möjlighet till exempelvis dialogval och liknande förstärker scenerna den känslomässiga kopplingen till sporten. Det gör i sin tur att jag känner en press att prestera när det väl gäller. Det handlar inte bara om fotboll längre, utan även mina spelares känslor och framgång.

Väl ute på gräsplanen har matcherna också starka drag av det klassiska fotbollsupplägget, men det finns en del skillnader i kontrollupplägget. Spelarna rör sig stundvis fruktansvärt snabbt över spelplanen och det är svårt att hänga med alla gånger när bollen byter ägare. Alla spelare har en energimätare som laddas efter olika förutsättningar, och med den energin kan de sprinta, dribbla, passa och skjuta. Med lite tur och rätt handlag kan jag få till riktigt imponerande spel där häftigt överdrivna tekniker (ofta invävda i ett filmklipp) leder till mål. De flesta av huvudkaraktärerna har ett eget urval av imponerande rörelser och jag blir lika förbluffad varje gång jag eller en motspelare får till dem.

Det som ligger spelet lite i fatet för min del är den höga svårighetsgraden. Mängden saker att hålla koll på i kombination med snabbt tempo och minimala luckor för knapptryck gör att jag ständigt blir bortdribblad, passar fel, inte hinner skjuta eller på annat sätt blir av med bollen, allt medan datorns spelare nästan flyger förbi mina.

Efter att ha förlorat och varit tvungen att spela om en särskild match runt 10 gånger inser jag att jag kanske borde tillbringa mer tid i spelets träningsläge. Det finns flera olika sätt att träna på egen hand, men om man vill och har möjlighet kan man bjuda in upp till tre andra spelare och spela lokalt, något som funkar utmärkt och definitivt är en av spelets höjdpunkter.

Om jag får spekulera misstänker jag att Captain Tsubasa: Rise of New Champions får kämpa lite i uppförsbacke här i väst där mängden spelare som både gillar fotboll, manga och svåra spel troligtvis utgör en smal målgrupp. Om så är fallet är det lite synd, för det är ett på många sätt unikt spel i en genre som vanligtvis tar sig själv på alldeles för stort allvar. Trots att jag upplever det som lite väl svårt och fyrkantigt på sina ställen så ser jag det som en trevlig, intressant och framförallt involverande upplevelse i sin helhet.