Recension: Call of Duty: Advanced Warfare [PS4]

Det är dags för en av Activisions årliga traditioner, närmare bestämt det inplanerade Call of Duty-släppet. Denna gång är det Sledghammer Games som står vid rodret och det är första gången de får fulla ansvaret för hela projektet. De har varit involverade i utvecklingen av Call of Duty: Modern Warfare 3, vilket är mitt favoritspel i serien, och jag hade förstås förhoppningar om att Call of Duty: Advanced Warfare skulle uppnå dessa höjder också.

Advanced Warfare är – som namnet skvallrar om – ett spel som utspelar sig en bit in i framtiden, och kampanjen startar 2054 med att amerikanska styrkor gör en forcering i Sydkorea för att stoppa den Nordkoreanska invasionen. Spelaren iklär sig rollen som Jack Mitchell som förstås medverkar i ett uppdrag som inte riktigt går som det ska, och som leder till att han förlorar sin vänsterarm och sin bäste vän med superhjältenamnet Will Irons.

Vid Wills begravning blir du kontaktad av en man som visar sig vara Wills far samt VD för det gigantiska militärföretaget Atlas. Jonathan Irons lovar dig guld och gröna skogar med avancerade implantat för din amputerade arm samt en lukrativ militärkarriär. Du får därmed möjligheten att implementera demokrati runt om i världen – en kula i taget.

Redan från början är det tydligt att Sledgehammer Games har haft mer tid att jobba med den nya hårdvaran i PlayStation 4 jämfört med vad Infinity Ward hade under utvecklingen av Call of Duty: Ghosts (8/10). Advanced Warfare ser bitvis riktigt snyggt ut och trots de gigantiska grafiska framstegen flyter det ändå på ganska bra.

Själva kampanjen är precis vad du kan förvänta dig av en Call of Duty-kampanj. En papperstunn, ganska förutsägbar historia, linjärt korridorspringande och väldigt underhållande popcornaction. Jag är faktiskt en av de märkliga människor som primärt spelar Call of Duty-spelen just för kampanjen och jag fick precis det jag var ute efter och lite till. Kevin Spaceys prestation i rollen som Jonathan Irons höjer faktiskt berättelsen några snäpp över min förväntan.

Eftersom Advanced Warfare utspelas i framtiden har du en del roliga tekniska prylar i din arsenal. Den mest signifikativa uppgraderingen är exoskelettet, som är en metallstruktur som soldaterna har på sig för att förbättra sin prestanda. Det tillåter dig till exempel att hoppa högre, röra dig snabbare samt bromsa fall från höga höjder. I kampanjen är det oftast förutbestämt vilka effekter du kan utnyttja från uppdrag till uppdrag men i flerspelarläget är det lite friare att fokusera på det du vill ha.

Detta exoskelett har verkligen gjort att just flerspelarläget har förändrats jämfört med tidigare Call of Duty-spel. Det har ju alltid varit ett spel med hetsigt tempo i onlinematcherna, men nu är tempot ännu mer uppskruvat med tanke på att du kan dubbelhoppa över barriärer och använda raketskjutsar för sidledsförflyttningar. Det gör att matcherna påminner en aning om de blixtsnabba kamperna i Unreal Tournament. Jag trodde att jag skulle få ännu mer stryk än vanligt på grund av detta men lustigt nog har jag klarat mig ganska bra hittills.

Utöver det traditionella tävlingsinriktade flerspelarläget finns även ett överlevnadsläge där du och upp till tre andra kan ta er an vågor av anstormande fiender. Detta var ett av mina favoritlägen från Modern Warfare 3, och även om det inte är precis likadant så är det tillräckligt nära för att frambringa gamla goda minnen från när jag och en vän körde läget timme efter timme med delad skärm.

Call of Duty: Advanced Warfare är definitivt ett steg i rätt riktning för serien, och något som verkligen behövdes efter att förra årets spel mer eller mindre snubblade ut på marknaden. Det finns väldigt mycket värde i paketet om du gillar alla tillgängliga lägen, men jag tycker faktiskt att kampanjen är tillräckligt stark i år för att vara en säljpunkt för sig själv. Förhoppningsvis är detta ett tecken på vart serien är på väg kvalitetsmässigt nu när respektive Call of Duty-utvecklare får tre år på sig att skapa sin kassako.