Recension: Button City [PS5]

Ibland hamnar man i situationer där det är svårt att finna var man passar in i vardagen. Det är något som Fennel har kämpat med på sistone, då han och hans ensamstående mamma är relativt nyinflyttade i staden. Mamman jobbar hela dagarna för att få saker att gå ihop, och Fennel håller sig mest inne i tryggheten i sitt rum.

Det är ju dock inte en hållbar plan i längden, och till slut börjar han utforska vad som finns att göra. Det naturliga valet blir att besöka den lokala arkadhallen, vilket drastiskt förändrar Fennels vardag.

Här finns nämligen inte bara en uppsjö underhållande spel, utan han hamnar även mitt i en rivalitet mellan spelgängen Tuff Fluffs och Fluff Squad. Det pågår en stor turnering i det populära spelet Gobabots, och eftersom Fluff Squad saknar en spelare kastas Fennel in i hetluften från ingenstans. Turneringen hamnar dock snart i skymundan eftersom arkadhallen riskerar att stängas, och det blir förstås upp till Fluff Squad att försöka förhindra detta.

Det första som slår mig i spelet är den övergripande mysiga stämningen vilken ligger som en varm filt runt allt som sker. Det finns en genomgående positiv syn på det mesta, även om spelet inte skyggar från att snudda vid tyngre ämnen som utanförskap och kapitalismens skadliga konsekvenser, och spelet hittar en ganska bra balans som det vandrar genom större delen av berättelsen. Oavsett hur mörkt det ser ut finns det alltid något man kan göra.

Spelet vilar ganska tungt på karaktärerna och interaktionen med dessa, och även om det finns några som är ganska stereotypbaserade känns de alltid genuina i grunden. Alla kan vi säkert känna igen oss i situationer där vi agerar på ett vis med kompisgänget, men lite annorlunda med enskilda vänner, och detta används väldigt effektfullt medan du lär känna dina nya vänner i Fluff Squad.

Själva spelsekvenserna lämnar dock lite att önska när det gäller komplexitet och omväxling. Ofta blir det massor av springande mellan två eller flera platser där du först får i uppdrag att hämta en sak och sedan återvända med detta föremål. Detta följs oftast med ytterligare ”spring och hämta”-uppdrag tills du är redo att driva berättelsen vidare, och det känns lite onödigt långrandigt emellanåt.

Den något enkla grafiska stilen och de färgglada miljöerna är dock något som passar perfekt till den berättelse som skildras, då det etablerar den mysiga stämning som utvecklarna siktar efter. Det dröjer inte många sekunder innan jag är fullständigt investerad i Fennels vardag, och det beror mycket på den visuella dragningskraft som spelet har. Musiken spelar också en väldigt stor del här, med poppiga melodislingor som omedelbart fastnar i hjärnan. Jag stötte dock på en tråkig bugg flera gånger som orsakade musiken att sluta spela tills jag startade om spelet helt och hållet, något som jag hoppas blir åtgärdat till lanseringen.

Det finns mycket att gilla i Button City och det beror mycket på de starka karaktärerna som håller hela denna härliga berättelse vid liv, trots de lite enformiga uppdragssekvenserna. Jag gillar även det positiva budskapet som spelet förmedlar och kan inte annat än le en smula när eftertexterna rullar. Med så mycket annat elände som pågår i verkligheten är det ibland skönt med en paus där saker och ting kan vara idylliska, om än bara för ett ögonblick.