Recension: Brothers: A Tale of Two Sons [PS4]

Nästan exakt för två år sedan släpptes Brothers: A Tale of Two Sons till PlayStation 3 och mottogs varmt och välkomnande av spelarna. Spelet är Josef Fares första spel och är utvecklat av svenska Starbreeze Studios. Nu har jag äntligen fått möjlighet att återvända till den magiska världen och få återuppleva brödernas magiska äventyr.

Om du inte har spelat Brothers: A Tale of Two Sons tidigare, kan det beskrivas som ett äventyr i fantasymiljö där bröderna Naiee och Naia måste hitta ”Livets Träd”. Deras far har blivit sjuk och kämpar för livet; endast vattnet inuti trädet kan rädda honom. De två modiga pojkarna beger sig ut på sitt livs resa, en resa som de aldrig kommer att glömma.

Spelmekaniken vill jag likna vid ett flerspelarläge fast bara för en spelare eftersom jag styr båda karaktärerna samtidigt. Den äldre brodern Naia representeras av vänster del av kontrollen och Naiee den högra – det låter enklare än vad det är. Spelet innehåller många olika typer av pussel som bröderna måste lösa ihop där allihop genomsyras av väl genomtänkta idéer.

Håll tummarna nu när vi balanserar på den här trästocken. Båda tummarna – en för varje bror!

När det gäller översättningen till PlayStation 4, har jag lite svårt att avgöra om spelet blivit vackrare eller inte. Brothers: A Tale of Two Sons var fantastiskt vackert i sin enkelhet redan under föregående generation av hårdvara men att döma spelet enbart efter dess grafik vore att göra det en otjänst.

Styrkan i den här upplevelsen består nämligen i berättartekniken och historien som skildras. Som extramaterial finns en video där Josef Fares spelar igenom spelet och berättar om sina upplevelser under utvecklingen. I videon betonar han att det är en väldigt enkel berättelse som ligger till grund för spelet – allt handlar om resan, kärleken till familjen och bandet mellan bröderna som blir starkare och starkare.

Ljuddesignen är av den övre standarden även om jag vid vissa tillfällen hör att bakgrundsljudet hackar en aning. Jag lägger märke till bristen men påverkas inte nämnvärt av den. Dialogen mellan karaktärer är väldigt charmig – Josef Fares bidrar med rösten till många av personligheterna och även om jag inte förstår ett ord av vad som yttras är historian glasklar ändå.

Känslorna som framkallas när jag spelar mig igenom brödernas äventyr förstärks nämnvärt av den oerhört välkomponerade musiken. Varje ny scen eller viktig händelse ackompanjeras smakfullt med allt ifrån smäktande skönsång till brölande, ondskefulla bleckblås.

Samma omtanke som skänkts berättelse, dialog och musik, lyser även igenom i listan av troféer. Jag får ingen belöning för att klara spelet utan istället är det upptäckter och pojkstreck som ger mig mina pokaler. Det känns som att utvecklaren har förstått hur man kan få den mest rutinerade troféjägaren att stanna upp och njuta även om berättelsen manar framåt.

Min bror och jag, norrskenet och…vänta, vad är det för filur framför oss??

Med sin simpla berättelse och fantastiska musik, rör spelet från Starbreeze Studios upp rejäla känslostormar i mig. Även om jag lyckas hålla mina känslor för mig själv under spelets gång, brister allt igen när jag ser sluttexterna, det var samma visa för två år sedan. Liksom en riktigt bra film eller ett grymt album, tål Brothers: A Tale of Two Sons att spelas om igen om du upplevde det förra gången. Har du inte spelat det tidigare, ja, då är det ett måste!