Recension: Broken Sword: Shadow of the Templars Reforged [PS4, PS5]

90-talet var onekligen den gyllene eran för den klassiska äventyrsgenren som populärt benämndes ”peka-och-klicka”. Det var en tid när Lucasarts var herre på täppan i dessa berättelsedrivna pusselspel, men det saknades inte konkurrenter som nafsade efter deras hälar. En av dessa studior var brittiska Revolution Software, som hade etablerat sig på marknaden med Lure of the Temptress och inte minst det fantastiska Beneath a Steel Sky.

Deras följande projekt som släpptes 1996 var dock spelet som skull utvecklas till en serie som har hängt med ett bra tag nu, och jag tänker förstås på Broken Sword: Shadow of the Templars. Detta spel har nu putsats upp rejält för att släppas på moderna plattformar, och jag när jag tog mig an recensionsuppdraget var väldigt nyfiken på att se hur detta spel skulle hålla efter så pass många år.

Berättelsen tar vid på en lugn och idyllisk uteservering i Paris, där amerikanske turisten George Stobbart avnjuter en kopp kaffe och sin dagstidning. Snart eskalerar händelserna markant dock, och något så märkligt som en clown snubblar in på caféet och planterar en bomb. Clownen försvinner ner i en gränd och plötsligt demoleras caféet av explosionen.

När polisen förhör George om händelseförloppet möts han av skepsis, och hans vittnesmål avfärdas som något som kommer från hans chocktillstånd. Detta motiverar George att börja gräva lite på egen hand, och av en händelse stöter han på fotojournalisten Nicole Collard. Hon nappar snabbt på erbjudandet att samarbeta för att reda ut vad som sker, och lite otippat börjar snart ledtrådarna peka mot det historiska hållet. Både tempelriddare och den ökända lönnmördarsekten Hashashin börjar spela en roll i den snabbt eskalerande berättelsen och det finns ett bra framåtdriv överlag i spelet.

I grund och botten är denna utgåva av spelet väldigt trogen originalet, och det är generellt sett bara det visuella som har putsats upp, och jag är verkligen imponerad av hur bra den gamla handritade grafiska stilen fortfarande håller. Visst är återgiven i betydligt högre upplösning nu, men karaktärsmodeller, animationer och miljöer är fortfarande baserade på något som skapades för snart 30 år sedan, och det säger en del om hur väldesignat det var från början.

Det finns en handfull funktioner för att modernisera spelupplevelsen också, och ge en bättre upplevelse för folk som kanske inte var med på den gamla goda tiden. Exempelvis finns det en del springande fram och tillbaka mellan områden, och då finns det i många fall en funktion som direkt teleporterar George till nästa skärm istället för att du ska behöva sitta och titta medan han vandrar tvärs över varje enskilt område.

Utvecklarna har även implementerat ett ledtrådssystem som du kan använda ifall du kör fast någonstans, och klokt nog finns det olika nivåer av ledtrådar. Första nivån pekar lite generellt till ett ämne eller område som du behöver gräva vidare i, andra nivån ger mer konkret information medan tredje och sista mer eller mindre berättar för dig vad du behöver göra. Det är förstås helt frivilligt att använda, men användbart och välkommet om du skulle bli frustrerad av ett pussel.

Andra saker har dock inte åldrats lika väl. Som jag förstår det har de använt sig av samma ljudinspelningar för dialogen som originalet hade, vilket då innebär väldigt låg ljudkvalitet och bitvis ganska risiga replikleveranser. Vissa av skämten hör väldigt mycket hemma i 90-talet också, med fåniga stereotyper och problematiska gråzonsåsikter och får mig att rulla ögonen några gånger för mycket.

Bortsett från dessa åldersfläckar är ändå Broken Sword: Shadow of the Templars Reforged ett ganska bra och underhållande äventyrsspel av den klassiska skolan. Om du suktar efter att återuppleva 90-talet i spelform är det definitivt värt att kika närmare på, även om det inte riktigt når upp till den standard som Lucasarts höll under samma tidsera.