Recension: Blood Bowl 3 [PS4, PS5]

Idrott kan ta sig många uttryck men få är så våldsamma som Blood Bowl, ett sportfenomen med fantasy-tema där lag efter lag av magiska väsen piskar varandra på slagfältet (eller spelplanen) i jakt på ära och rikedomar.

Att få tag i bollen och göra mål är såklart också viktigt, men det blir så mycket enklare när motståndarlaget ligger med näsan i gräset. Efter åtta långa år har nu Cyanide Studio lyckats klämma ur sig Blood Bowl 3, en efterlängtad uppföljare till en populär föregångare. Men hur ter sig spelet gentemot sin storebror?

Till att börja med är Blood Bowl 3 inte bara en modernare tolkning av sin föregångare utan ett spel baserat på den senaste utgåvan av det populära figurspelet Blood Bowl: Second Season Edition som släpptes vintern 2020. Med det kom ett annorlunda regelupplägg vilket nu också har implementerats i den digitala versionen. Mycket är dock detsamma som tidigare versioner och det går snabbt att känna igen sig i upplägget där amerikansk fotboll och vilda slagsmål är på agendan.

Med så pass många likheter som spelen har är det svårt att inte jämföra Blood Bowl 3 med sin föregångare. Till att börja med har man gjort ett relativt bra jobb med att lotsa spelaren in i spelets ganska omfattande regler, något som även var en av grundtankarna med den senaste versionen av figurspelet. Spelets kampanjläge täcker grundpremisserna bra och förklarar pedagogiskt spelets kärna utan att bli för detaljerat och plottrigt.

Det går således snabbt att få en ytlig koll på sina spelare, tärningarnas betydelse, handlingar och enklare funktioner. Någonstans hade jag velat få bättre coachning kring spelartyper, deras funktioner och egenskaper samt lite tips och tricks, men man kan inte få allt antar jag.

Väl på plan glänser spelet som mest och rent designmässigt gillar jag det nya utseendet. Animationerna är snygga men upplevs för mig som ganska styltiga i förhållande till situationerna de ska appliceras på. När en spelare springer in i mål eller tacklar en motståndare kommer de ofta i full fart, men den tillhörande animationen känns påklistrad och aningen osynkad vilket tillsammans med en ganska blygsam ljudbild gör att ögonblicken inte känns riktigt så maffiga som de skulle kunna ha gjort. Likaså har man snålat in på designvalen som är tillgängliga för spelarnas utseende till en början, vilket får många figurer att se exakt likadana ut. Det går att köpa delar för valuta, men jag hade föredragit ett bredare utbud redan från start då man skapar sina första lag.

Precis som i sin föregångare är även antalet tillgängliga lag starkt begränsat till en början med tanken att fler lag kommer att släppas allt eftersom spelet fortlever. Det finns uppemot trettio lag i förlagan, så personligen kan jag tycka att det är snålt och kontraproduktivt att endast inkludera tolv lag vid spelsläppet, framförallt när alla lag har unika upplägg, strategier och spelare. Många erfarna Blood Bowl-spelare har sina favoritlag sedan länge, så att behöva vänta in och betala extra för dem känns som något av en kalldusch. Kanske hade man kunnat locka med annat innehåll bland det kommande materialet, såsom nya arenor, specialkaraktärer och liknande?

En sak som är väldigt välkommen är ett utökat och mer lättläst fönster för tärningsslag och händelser. Precis som att man slår en tärning eller två för varje handling i figurspelet slås det digitala tärningar i Blood Bowl 3. Detta är en del av spelets stora charm och en stor del av spelets strategier går ut på att räkna på sannolikheten för olika resultat samt att jobba på minimering av antalet risker man tar. Mycket av spelets humor och spänning bygger på spelarnas förmåga att lyckas eller misslyckas med allt de tar sig till, något vars resultat tydligt visas i nämnda fönster. Att ens bästa spelare snubblar på mållinjen kommer alltid att göra en förbannad, men lika snabbt inser man det roliga i det och brister ut i skratt.

Blood Bowl 3 lider av en del barnsjukdomar och några för mig tveksamma beslut från utvecklarna, men när man väl är ute på plan rullar det på som det ska med ett underhållande resultat. Spelare kommer och går, gör mål, får stryk, lever länge nog att bli hjältar eller dör efter ett snedsteg i gräset. Kampanjläge och solomatcher med något trubbig AI går an, men spelet gör sig helt klart bäst online, och då helst i pampiga turneringar. Grundkonceptet, det smidiga upplägget och tematiska känslan är det som för skeppet framåt och med lite puts och omsorg kan det helt klart bära facklan vidare.