Recension: Blacktail [PS5]

Det är inte så jätteofta det dyker upp spel baserade på lite smalare, eller mer okända, mytologier. I det här fallet så handlar det om slavisk mytologi och specifikt sagan om Baba Yaga. Det är kanske en av de mest kända figurerna som lyckats bli populär utanför sin mytologi (utöver Chernobog och Belobog som bland annat Neil Gaiman använt sig av i diverse verk).

I slavisk folktro är Baba Yaga antingen en välartad eller ondskefull häxa, som bor djupt inne i en skog i ett litet hus som sägs stå på kycklingben och kan förflytta sig. Om det fenomenet känns igen lite, beror det på att Studio Ghiblis “Howl’s Moving Castle” och “Spirited Away” lånat en hel del inspiration från denna häxa och hennes hus.

Blacktail är en kreativ tolkning av Baba Yaga-myten och försöker skildra hur denna mytologiska karaktär formades. Allt tar sin början när en ung flicka, Yaga, fördrivs från sin by då hon anklagats för häxkonster. Hon flyr ut i skogen och försöker klura ut vad hon ska ta sig till, när minnen plötsligt börjar ta fysisk form och gamla bekanta dyker upp i spöklika former. Eftersom hon inte har så mycket bättre för sig, följer hon dessa spår för att reda ut lite förlorade minnen av vänner och släkt.

Beväpnad med en pålitlig pilbåge, ett smart sinne och en handske som låter henne nyttja viss magi (byborna hade kanske rätt trots allt?), ger hon sig i kast med att utforska den enorma skogen hon har flytt ut i. Mat behöver införskaffas, pilar behöver snickras ihop och blommor i diverse former låter mig brygga lite speciella drycker. 

Det slår mig rätt snabbt att skogen är oerhört fantasifull och vacker, och bebos av rätt så udda kreatur, bland annat en lömsk myrdrottning som vill utplåna de mänskliga bosättningarna i närheten samt ett antal levande champinjoner som gärna vill ha Yagas hjälp. Jag stöter dessutom rätt tidigt på en svart katt som verkar kunna kommunicera med mig delvis. Yaga själv förstår ínte helt vad katten säger, men en inre röst hon har verkar förstå betydligt mer.

Den inre rösten verkar till en början rätt så hjälpsam, men ger bland lite råd som verkar leda Yaga ner på ett moraliskt mörkare spår. Blacktail har nämligen ett moralsystem inbakat i sig, där handlingar i skogen kan påverka dels Yagas välmående, men även skogens. Hur jag agerar mot svamparna och andra djur ger positiv eller negativ påverkan, och det är ett rätt smart sätt att knyta an Baba Yagas dualistiska natur, även om det ibland blir lite för binärt från ögonblick till ögonblick. 

Nu är skogen inte alltid lugn och vänlig, utan det finns såklart lite läskiga monster också. Små ondskefulla gnomer i olika storlekar, getingbon och vad som mest liknar läskiga sniglar döljer sig där man minst anar det. Men Yagas magiska krafter och hennes pilbåge hanterar oftast dessa helt galant. Där spelet lite bryter ihop helt är i det fåtal bossfajter som finns, där kombinationen av långsam styrning, krav på precisionsskjutning och ett alldeles för snävt synfält verkligen ställer till med problem och gör processen oerhört frustrerande. 

Men bortsett från de smärre irritationsmomenten jag upplevde med vissa större fajter så är Blacktail ett väldigt imponerande projekt. Handlingen är intressant och medryckande och även om det är lätt att gå vilse och inte alltid är riktigt solklart vad jag behöver göra för att ta mig vidare i handlingen så är det en oerhört vacker skog att gå vilse i och rätt kul att hjälpa vilsna svampar med sina små problem. Miljöerna är dessutom oerhört fantasifulla, surrealistiska och sprängfulla av små vackra detaljer.

Mitt utforskande av skogen bryts då och då av med mer cinematiska, tecknade sagostunder (och kniviga plattformssekvenser) där Yagas dåtid och den bakomliggande historien utforskas i mer detalj, och dessa är rejält intressanta och gripande. Det är kul att se att även mindre populära mytologier och folksagor lyfts fram och i synnerhet när det görs på ett intressant och kompetent sätt.

Blacktail kräver kanske lite tålamod med hur långsamt handlingen berättas, men med tanke på hur mycket det finns att utforska i dess värld så är det rätt skönt att kunna ta det lugnt, utforska en enormt stor och vacker skog och hjälpa eller stjälpa dess invånare, beroende på vilket humör man är på.