Recension: Biomorph [PS4, PS5]

Den mystiska varelsen Harlo vaknar upp i ett lika gigantiskt labb. Var är han? Hur har han hamnat där och var är hans kamrat Kleio? Svaga minnen ekar långt bak i huvudet på honom, och snart blir hans explosiva flykt startskottet på en berättelse som kommer att involvera långt fler än bara honom själv.

Ribban för mängden action Biomorph innehåller sätts redan tidigt i spelet, och efter att ha flytt labbet vaknar Harlo snart upp på en kaj i staden Blightmoor. Staden är nedgången och de få medborgare som finns kvar är väderbitna men rutinerade i sin överlevnad. En serie missöden har plågat området och gamla synder satt stopp för dess återhämtning, men snart får jag kontakt med några av dess nyckelpersoner, och Harlos öde tvinnas sakta in i stadens. Tillsammans ska vi rädda Kleio och förhoppningsvis även förändra staden till något bättre.

Efter att ha lämnat staden befinner jag mig i en postapokalyptisk öken strösslad med avdankade maskiner, ruiner av forna höghus och mängder av farliga varelser. Med sitt metroidvania-upplägg bjuder spelet på ett helt gäng varierande miljöer som alla hänger ihop med varandra på ett eller annat sätt. Tidigt i spelet låser jag upp förmågan att färdas mellan sparpunkter som jag hittar, och resandet blir smidigt. Med en väldigt detaljerad karta kan jag dessutom se allt från sparpunkter till sidouppdrag, men framförallt om jag har kompletterat ett rum. Får rummet en gul ram på kartan vet jag nämligen att jag har utforskat och samlat på mig allt av värde, en funktion som underlättar enormt.

Det går smidigt att styra Harlo och jag uppskattar hur mycket variation det finns att hämta i form av förmågor och utrustning. Utöver de grundläggande egenskaperna har jag nämligen möjligheten att välja unika förmågor i form av exempelvis attackmönster, avståndsvapen och liknande som jag hittar under spelets gång. Även om utbudet kanske inte är ofantligt, bjuder de alternativ som finns på en hel del olika upplägg, och jag märker tydligt hur vissa funkar bättre än andra mot särskilda fiendetyper. 

En annan sak jag uppskattar väldigt mycket är hur strömlinjeformad kontrollen känns oavsett vilken form Harlo tar sig. Harlo kan nämligen ta formen utav många av de varelser jag möter under äventyrets gång, och dessa är oftast nyckeln till att ta sig helskinnad igenom spelets alla miljöer. Genom att besegra en motståndare kan jag använda dess lik för att få dess form och ett fåtal egenskaper, men det är inte allt.

Utvecklarna har dessutom lagt till ett roligt inslag där jag genom att ta över samma fiendesort flera gånger dels kan göra den starkare, men även lära mig att ta formen vid behov utan att varelsen finns närvarande (förutsatt att jag har valt till formen till min utrustning). Det sistnämnda är ett spännande inslag, men det blommar inte ut riktigt så mycket som det hade kunnat göra. Framförallt för att de olika varelsernas mer pusselfokuserade förmågor oftast bara behövs i den ursprungliga miljön där jag mötte dem.

Spelets upplägg och flexibiliteten i att färdas mellan områden gör att utforskandet av nivåerna får ett större djup, och jag finner mig själv med att ständigt göra återbesök i syfte att hitta alla hemligheter och slutligen få den där bekräftande gula ramen på kartan. Då och då hittar jag dessutom ritningar som kan användas för att uppföra nya byggnader i Blightmoor. Den biten är ganska lättsam, men då de flesta butiker och funktioner i staden hänger på min ritningsjakt blir det ändå av en viss tyngd för mina framsteg i spelet.

Slutresultatet är ett spel som mestadels genomsyras av positiva egenskaper. Det är en snygg och utmanande upplevelse där utforskning, action och uppfinningsrikedom ramas in av stämningsfull musik och färgglad, dämpad visuell design. Biomorph har mycket att komma med för de som gillar genren, så om du vill ha en tidig julklapp kan det här vara spelet för dig.