Recension: Beyond Eyes [PS4]

Jag har lätt att falla för spel som blommar ut i färger och vackra miljöer – därför kände jag mig omedelbart dragen till Beyond Eyes från Tiger & Squid. Sherida Halatoe har skapat ett kort och vackert äventyr där huvudpersonen Rae mister sin syn och måste hitta nya sätt att uppleva världen.

Spelet startar väldigt avskalat där jag får träffa Rae första gången – hon sitter utanför sitt hus och har tråkigt. Framför henne ligger en hel värld som i sin pastellskimrande prakt pockar på mig som spelare. Flickan kan inte uppleva något av det jag kan se och jag tycker faktiskt lite synd om henne.

Precis när hon har verkat tröttna på att sitta och inte se något, introduceras en alldeles ny vänskap. Som en skänk från ovan kommer det en söt liten katt och håller henne sällskap där på gården och Raes liv blir en smula ljusare.

Katten, som hon börjar kalla Nani är rund och tjock – den har alla attribut som tilltalar Rae; den är varm, mjuk, lugn och försiktig. Den enda nackdelen med katten är just att det är en katt – den stannar inte så länge, utan går iväg på egna äventyr titt som tätt.

Här kan jag inte gå vilse. Jag får inte fastna i staketet bara!

En dag då Rae har längtat väldigt länge efter sin kattvän, kan hon inte hålla sig längre – hon känner att något är på tok och beger sig ut i världen för att leta reda på Nani. Med sinnena öppna leder jag den lilla flickan över ängar, genom skogar och samhällen – katten gör sig påmind med jämna mellanrum.

Det ligger många bra idéer och bubblar bakom kulisserna på det här spelet. Eftersom flickan är blind och jag som spelare ser allt, presenteras blindheten av vit dimma som skingras först när vi går framåt. Ljud visas som små mjuka explosioner av färger vars intensitet minskar när ljudet dör ut och jag finner mig konstant lockad av att utforska de olika ljudens källor. Den ena gången är det en groda eller en anka, en annan gång en ko. Rae skrattar sött när hon förstår vad som gör alla ljuden.

Under resans gång träffar vi på saker som sätter igång mörka minnen för Rae, det kan vara allt från skarpa, plötsliga ljud till trånga stadsmiljöer. För att komma vidare i dessa situationer krävs det att jag kommer på hur jag ska flytta ljudkällan eller förstå vad det är för att minska rädslan. Det är ganska trevliga små pussel som spelet erbjuder mig och det tar ofta inte lång tid innan jag kommer vidare.

Otäcka ljud till höger och givetvis är det dit jag ska…

Raes resa fortsätter ända in i staden där hon inte alls känner sig bekväm. Här introduceras föroreningar i form av ljud som förvränger sikten eller suddar ut miljön som vi utforskat och spelet visar en liten utmaning i att orientera sig – något som passar bra med tanke på karaktärens synnedsättning.

På det stora hela är detta ett väldigt mysigt och vackert spel men det har också några brister som lyser igenom tydligt. Eftersom Rae är blind, rör hon sig väldigt långsamt, något som gör upplevelsen verklighetstrogen men samtidigt lite väl utdragen. Spelare som tycker om att utforska alla vrår av en nivå kommer förmodligen även att bli lite frustrerad över karaktärens förmåga att fastna i miljön, det gjorde jag ofta.

Spelet lider tyvärr också av att berättelsen är något intetsägande. Visst är det spännande att leda en blind flicka genom världen för att hitta en katt men när sluttexterna rullar efter några få timmar önskar jag att det hade bjudit på något mer. Beyond Eyes är vackert att se på och bjuder på en intressant skildring av en blind flickas vardag men tyvärr inte mycket mer än så.