Recension: Battlefield V [PS4]

Sedan DICE har gjort en resa bakåt i tiden, närmaste bestämt första världskriget för två år sedan i Battlefield 1 (8/10), har den svenska spelutvecklaren hoppat till ett annat stort krig.

Deras senaste kapitel Battlefield V tar steget fram till andra världskriget, ett tema som använt sedan den sexton år gamla spelseriens begynnelse.

Min introduktion av spelet är konstruerad på ett välskött sätt och den har en annorlunda tvist i berättandets gång. Jag får ta del av en batalj mot tyska armén och när min soldat blir dödad i strid, kastas jag snyggt in i en annan del av kriget i en annorlunda tid. Jag är imponerad av dess snygga skifte av olika tidsperioder mellan 1939-1945, och får känna allvaret i en historisk del av förra seklets mest fasansfulla krig.

Jag kan nästan känna den bistra, verklighetstrogna kylan. Brr.

Spelet är fulländat när det gäller grafik och ljussättning, men jag tycker också att DICE lyckas fånga djupet i ensamspelarlägets filmsekvenser. Jag kunde under min genomspelning välja mellan tre olika äventyr, alla med spännande strider mot Tyskland. Nordlys är för mig det bästa kapitlet, där en kvinnlig soldat smyger omkring i det snötäckta Narvik för att hitta sin mamma som hålls fången av Axis-styrkorna. Att jag får höra norska röstskådespelare, istället för engelska, ger ett starkare intryck och det värdesätts mycket.

Uppdragen kan klaras av på ett par timmar och bjuder på hårt motstånd, beroende på svårighetsgrad. Dock känns vissa partier i uppdragen som långdragna, särskilt i Nordafrika där jag fick springa väldigt långt för att utföra en viss uppgift.

I onlineläget kan upp till 64 spelare delta i olika spellägen, och upplägget i varje match är av en enorm skala. Spelreglerna är enkla och jag har roligt ute på stridsfältet, men eftersom spelkartorna är stora så kan vissa matcher bli långvariga. Conquest och Domination är två olika fånga flaggor-lägen och de liknar varandra till en viss del, men det förstnämnda handlar inte enbart om att fånga zoner, utan också om att spränga motståndarlagets fästningar.

Grand Operations består av strider i flera dagar, där det vinnande laget i första dagen får ett övertag nästa dygn. Idén är intressant och faktiskt genial, men det kan uppgå till en timme för att utföra alla dagarna och jag blev utmattad efter en femte, avgörande slutstrid.

Det finns ett smidigt filtreringssystem där regioner, spellägen och andra komponenter kan anpassas efter mina önskemål. Det blir därför bekvämt och praktiskt för mig att hitta en match i min smak.

Striderna är enorma.

Jag gillar att kunna välja mellan manliga och kvinnliga soldater i bägge styrkorna, men DICE visar också vägen framåt genom att inkludera människor med olika hudfärger bland de Allierade, vilket jag tycker är välkommet. Nya kläder och uppgraderingar till mina vapen låses upp ju fler erfarenhetspoäng jag tjänar under spelets gång.

Battlefield V är en bombastisk tolkning av andra världskriget med enorm detaljrikedom, bra spelkontroll och spännande strider. Däremot är spelets långa laddningstider oacceptabelt långa och vid några tillfällen stängde jag av spelet efter en match eller ett avbrutet uppdrag. Om du inte har bekymmer med utsträckta väntetider, och gillar stora förstapersonsskjutare rekommenderar jag att du ger detta en chans.