Recension: Backfirewall_ [PS4, PS5]

Jag vet inte hur ni är när det kommer till uppgraderingar av mobiltelefoner eller datorer, men jag brukar för det mesta se till att hålla mina enheter ajour med säkerhetsuppdateringar, patchar och liknande. Delvis av rena prestandaskäl, men också för att täppa till eventuella riskabla säkerhetshål.

I Backfirewall_ skall en mobiltelefon uppdateras till den allra senaste versionen, vilket är ett uppdrag som faller på mitt ansvar, i rollen som uppgraderingsassistent. Dock springer jag rätt snabbt på ett problem – det äldre operativsystemet har lite andra idéer. Det har börjat inse att om telefonen uppdateras så kommer det att sluta existera och ersättas av något nytt, och det vore ju trist. Så efter att vi pratat oss samman lite och kommit fram att vi båda riskerar att stryka med om uppgraderingen genomförs smider vi lite planer för att säkra vår överlevnad.

För att förhindra uppgraderingen som påbörjats, behöver vi destabilisera systemet lite, orsaka lite programvarufel och i allmänt jävlas med telefonen i fråga. Allt utan att vår användare blir för arg på oss, och utan att råka springa på de inbyggda säkerhetssystemen eller fastna i brandväggen. 

Jag är såklart inte ensam i systemet – dels finns det gamla operativsystemet där för att ge mig lite hjälp om det behövs, och i pussel jag kan använda mig av den klassiska programmerarmetoden “rubber duck debugging” (här faktiskt gestaltat av en liten gul gummianka jag kan få hjälp av om pusslen känns ohanterbara). Jag träffar såklart också på andra applikationer – den bortglömda hälsoappen, ett par generationer av sociala medie-appar, samt en handfull andra härliga individer. Samt, såklart, en uppsjö namnlösa systemprocesser som bara identifieras via sina id-nummer (process-id:n). 

Det är fascinerande att se hur Naraven Games valt att gestalta en mobiltelefons innandömen, och hur jag måste interagera med telefonens system och processer. Under resans väg är det en hel del kreativa pussel som behöver lösas, wifi-byråkrati som måste hanteras och en hel del skratt och nördskämt. Det är ett spel som vågar dra i svängarna och bryter den fjärde väggen en hel del, och som gammal utvecklare är det kul att se att många av skämten faktiskt känns grundade i någon form av realism.

Det känns spontant som utvecklarna lånat en del inspiration rent visuellt och humormässigt från spel som Portal och The Stanley Parable (9/10) – det är samma typ av nördiga, kluriga, självmedvetna och finurliga humor och abstrakta visuella stil som används. Och i kombination med pusseldesignen och de oerhört skruvade karaktärerna jag stöter på så fungerar det riktigt bra. 

Det kan kräva ett visst mått av tekniknörderi för att förstå all humor, men jag föll helt pladask för Backfirewall och kan verkligen rekommendera ett besök in i en mobiltelefons innandömen. Att lyckas humanisera något så omänskligt som mjukvaruprocesser och få mig som spelare att känna ett mått av sorg för deras osäkra framtid är imponerande och har fått mig att fundera ett par gånger på om det är mer humant att skicka SIGTERM istället för SIGKILL till processer jag måste avsluta på en daglig basis i linuxdjungeln.