Recension: Attack on Titan: Wings of Freedom [PS4]

Den bästa animeserie jag sett på senare år är utan tvekan Attack on Titan. I denna gripande berättelse har nästan hela mänskligheten utplånats av fruktansvärda jättar. De få människor som har överlevt tvingas leva sina liv avstängda från omvärlden innanför gigantiska murar som enda skydd. Självklart är det bara en tidsfråga innan titanerna lyckas bryta sig igenom en av murarna, och de rörande karaktärsödena blandas då med otroligt rå action på ett fantastiskt sätt.

A.O.T. Wings of Freedom lyckas fånga samma känsla som ursprungsmaterialet, och såväl tecknarstil som actionsekvenser har förvandlats till spelform på ett mycket tillfredsställande sätt. Att i hög fart svinga sig fram med änterhakar mellan hustaken likt Spindelmannen ger en härlig frihetskänsla, och att fästa linorna i en skrämmande titan för att slungas runt denne och attackera dess nacke är ännu häftigare än det låter.

Att spelets spektakulära actionsekvenser och snabba framåtrörelse fungerar nästintill felfritt är tack vare hur simpel kontrollen är. Det är aldrig särskilt svårt att ta sig fram och attackera en jätte, och det är alltid tajming som står i fokus snarare än avancerade knappkombinationer. Visst krånglar kameravinklarna ibland och minikartan kan vara lite svårtydd, men med en förlåtande svårighetsgrad blir detta aldrig några större problem.

Att svinga fram i full fart mellan hustaken är minst lika mäktigt idag som det var för 12 år sedan i Spider-Man 2.

Istället ligger utmaningen i att ta sig till rätt del av de stora kartorna så snabbt som möjligt för att förbereda fällor, fylla på förnödenheter eller rädda karaktärer från en säker död. Då tidspressen är ganska snäv gäller det att ständigt prioritera rätt och tänka strategiskt. Har du spelat Dynasty Warriors känns konceptet igen, vilket inte är så konstigt då Omega Force ligger bakom bägge verken. Skillnaden här är att tempot är rejält uppskruvat, samt att stridsmekaniken är betydligt roligare.

Under resans gång får du chansen att spela som flera olika karaktärer som alla är bra på olika saker. Stridsexperten Mikasa gör exempelvis mer skada med sina rakbladssvärd än andra, medan strategen Armin kan ge sin trupp order som att attackera en viss kroppsdel på en titan. Skillnaderna kanske inte är jättestora, men de räcker för att tvinga mig ta till helt nya strategier i striderna.

Följer du enbart spelets berättelseläge väntar en fartfylld resa med god variation vars handling är väldigt trogen ursprungsmaterialet. Det är först när jag tar mig an alla sidouppdrag som titelns brister uppenbarar sig. Största anledningen att spela dessa bonusstrider är att samla material till nya vapen, men uppgraderingssystemet för att tillverka dessa är riktigt tråkigt och gör sällan särskilt stor skillnad i slutändan. Jag märker även hur majoriteten bossar är otroligt fantasilösa och nästan alltid består av en titan som tål ett par extra träffar, men i övrigt beter sig exakt som alla andra jättar.

Titanerna må se ganska komiska ut då de påminner om medelålders nakna män, men efter att ha sett vad de kan göra lockar de till allt annat än skratt.

Lyckligtvis finns en stor behållning även i dessa uppdrag, vilket visar sig när jag provar spelets flerspelarläge. Alla sidouppdrag går nämligen att ta sig an tillsammans med tre andra titanjägare över nätet, vilket höjer omspelningsvärdet rejält. Det är inte bara roligare att lemlästa fienderna med vänner, när vi delar upp oss på ett lyckat sätt kan vi dessutom klara uppdragen på en bråkdel av tiden de hade tagit i vanliga fall.

Att spela Wings of Freedom är ett riktigt kul sätt att återuppleva alla minnesvärda scener från Attack on Titan och samtidigt skapa några nya. Bättre sätt att tolka serien kan jag inte tänka mig och spelet är därmed ett måste för alla som gillar ursprungsmaterialet. Har du inte kommit i kontakt med titanerna tidigare finns ändå stor anledning att ge titeln en chans, för när det kommer till spel baserade på Dynasty Warriors-upplägget är detta det klart bästa jag spelat.