Recension: Atelier Escha & Logy Plus: Alchemists of the Dusk Sky [Vita]

Den japanska rollspelsserien Atelier har snart funnits i 20 år och även om jag hyser en djup kärlek till denna typ av spel, har jag aldrig upplevt något av de 16 befintliga äventyren. Nu har Tecmo Koei sett till att PlayStation Vita-ägare har möjligheten att dyka ner i underkategorin Dusk; en trilogi där Alchemists of the Dusk Sky är del två.

I världen jag landat i, har alkemi länge varit en grundsten i skapandet av allt ifrån enkla verktyg till magiska ting. Tyvärr har kunskapen i princip försvunnit och stora delar av världen, som tidigare blomstrat i fantastiska uppfinningar, ligger nu i ruiner. Escha och Logy – karaktärerna som spelet kretsar kring – är några av de få alkemister som fortfarande lever och utövar den uråldriga färdigheten.

När spelet startar, får jag möjligheten att välja en av huvudkaraktärerna. Här väljer jag Escha, den unga alkemisten som är uppfödd i staden Colseit. Det mesta är blomstrande positivt i hennes liv just nu eftersom hon precis blivit invald i stadens råd och dessutom fått jobb i forsknings- och utvecklingsavdelningen.

Inom kort anländer Eschas medarbetare Logy, en storstadsbo med en helt annorlunda syn på hantverket som de båda två studerar. Där Escha litar helt och fullt på uråldriga metoder och utövar sina färdigheter i en kittel, är Logy förfärad över hur dåligt utvecklad landsbyggden är. Han är ju van vid högteknologiska apparater och processer; han har mycket att lära sig på nytt.

Magi, besatthet och neonfärger – här känner jag igen mig!

Alchemists of the Dusk Sky har fyra konkreta delar som jag behöver sätta mig in i: strider, berättelse, alkemi och tidshantering. Den enklaste delen är strider och utforskning; här känner jag igen mig väldigt väl från andra japanska rollspel och njuter fullt ut av turordningsbaserade strider. Berättelsen är av regel en viktig del i denna typ av spel och här måste jag erkänna att jag inte är speciellt imponerad. Nu har jag inte spelat igenom hela spelet men det mesta som hänt hittills känns smått oviktigt och ibland banalt.

Delen att skapa nya föremål, väger dock upp den klena berättelsen med ett i det närmaste skrämmande djup. Här finns otroligt mycket att skapa för att min grupp av äventyrare ska överleva eller prestera bättre ute på slagfältet. Förutom att det finns otroligt många föremål att frambringa, kommer det fram unika varianter på allt beroende på hur duktiga mina alkemister är.

Det finns ett spelmoment som tyvärr inte faller mig i smaken över huvud taget och det är kravet att hantera tidsåtgång i spelet. Visst finns det en verklighetsförankring och en liten charm med att planera och hantera företeelser som äter upp tid i spelet, men efter ett antal timmars spelande börjar jag känna mig lite stressad. För mig som är van att nöta uppdrag och strider in absurdum för att öka mina karaktärers nivåer, känns detta som en stoppkloss eller ett ok som jag behöver bära med mig under mina sessioner.

Varje liten utflykt till vildmarken där jag kan slåss mot monster och vartenda alkemiexperiment kostar timmar, dagar och veckor av min tid. Visserligen är huvudberättelsens tidskrav ganska väl tilltagna, vilket gör att jag ändå har ganska lätt att hinna med dem men det är ändå något som gnager inom mig. Hela tiden när jag spelar Alchemists of the Dusk Sky känns det som att jag missar något. Kanske stressar jag förbi ett område som har en viktig skatt, kanske hinner jag inte nöta karaktärsnivåer tillräckligt mycket för att känna mig mäktig?

…men ögonen känner du väl igen även om jag pratar engelska va? Va? VA?

Eftersom jag har provat spelet innan det släppts på PlayStation Store, har jag inte kunnat ladda ned det japanska språkpaketet, vilket gör att jag får nöja mig med det amerikanska ljudspåret. Det är inget som är direkt dåligt med den engelska översättningen men jag får känslan av att entusiasmen hos röstskådespelarna vacklar ibland. Till detta ska väl nämnas att jag alltid spelar japanska rollspel med originalrösterna eftersom jag tycker att det hör till upplevelsen.

Atelier-serien har en trogen skara av spelare och om du är en av dem, skakar du säkert på huvudet och menar att jag inte är klok. Personligen faller dock inte denna del av serien mig alls i smaken. Jag uppskattar verkligen djupet i skapandet av användbara ting, det är sannerligen imponerande. Striderna är också typiska för spelgenren, vilket jag gillar. Däremot tycker jag att historien är ytlig och när jag kombinerar detta med kravet att planera resurser och tidsåtgång, faller tyvärr Alchemists of the Dusk Sky kort i min värld.