Recension: Astro Bot [PS5]

Jag har varit svag för tredimensionella plattformsspel sedan genren föddes och Astro Bot hamnar i det facket även om det finns mycket mer under huven. Astro Bot: Rescue Mission dök upp för PlayStation VR 2018 och Astro’s Playroom kommer förinstallerat på PlayStation 5-konsoler som en spelbar teknikdemo för funktionerna i handkontrollen DualSense.

I Astro Bot är ditt rymdskepp, som är misstänkt lik en PlayStation 5-konsol, fångat av en mystisk utomjording som dessutom stjäl centralprocessorn och får skeppet att krascha. Du får med hjälp av Astro ta dig an uppdraget att hitta delarna för att reparera skeppet.

Astro kan hoppa, sväva en liten stund, slå till saker och snurra snabbt. Redan där hade det räckt till ett plattformsspel, men det finns ett antal specialförmågor som du plockar upp för just den banan. Alla har ett djurtema som till exempel en bulldog som hjälper dig att rusha, ett bältdjur som gör att du kan bli till en liten boll eller en tvättsvamp som kan suga upp vatten och vrida ur sig själv för att släcka bränder eller bygga plattformar på lava. Det är ett väldigt fantasifullt system som bjuder på stor variation och som får mig att dra på smilbanden både kring förmågorna och hur de presenteras.

Banorna är uppdelade i olika galaxer som alla också har olika tema och som har en boss på slutet som vaktar skeppsdelen. Den sista banan i varje galax har en miljö och specialförmåga som lånats från andra PlayStation-titlar genom åren. Jag undviker att avslöja dem för dig då jag vill att du ska få samma upplevelse jag hade, men jag har både fått gåshud och haft så breda leenden att jag fått ont i käkarna. Banorna är gjorda med så mycket kärlek och omsorg att jag blir alldeles varm bara av att tänka på dem.

Och på tal om PlayStation-nostalgi så formligen dryper spelet av det. Här finns mindre rymdskepp i form av olika tilbehör och du kommer att hitta minneskort, sladdar, handkontroller och mycket mer. Som om inte det vore nog så är hälften av robotarna du hittar baserade på karaktärer från olika PlayStation-spel genom åren. Några exempel är Crash Bandicoot, Lady Maria från Bloodborne, Joker från Persona 5 och ungefär 150 till. Att bara gå runt och titta på dessa i spelets hubb är en fröjd.

Spelets kontroller är precis så tajta som de behöver vara och kameran är följsam även om den vid något enstaka tillfälle ställt till det för mig. I några sekvenser används handkontrollens gyro och de är spelets akilleshäl, även om det inte är något som förstör min helhetsbild av spelet.

Bossarna är varierade och roliga och bjuder alltid på en specialförmåga som du fått prova på i en tidigare bana i galaxen. De är ofta utmanande och du får alltid två sköldar och när du blivit träffad eller ramlat tre gånger får du börja om från början. Det finns också mindre utmaningsbanor som verkligen testar din reaktionsförmåga och koordination.

Trots att spelet är stumt förmedlas så otroligt mycket känslor och humor. Jag tror aldrig att jag spelat något spel som har lika mycket charm och karisma som Astro Bot och jag överraskas gång på gång av detaljer och nya rörelsemönster. Musiken är riktigt bra och förhöjer känslan precis hela tiden. Ett litet minus till att en del av musiken återanvänts från Astro’s Playroom, men det är en bagatell när musikstyckena håller så här hög klass.

De konkurrerande konsolerna har ju sina maskotar från plattformsspel och under PlayStation 1-eran försökte Crash lanseras som en maskot för varumärket. Det tog aldrig riktig fart, men med Astro har vi den solklara maskoten som förknippas med allting PlayStation. Och när spelet bakom är så här bra så att det kan mäta sig med den mustaschbeprydde rörmokaren är det inget snack om saken. Det här är en solklar kandidat till årets spel och kan sannolikt bli ett av spelen som förknippas med PlayStation 5 när konsolgenerationen tar slut.