Recension: Assassin’s Creed III Remastered [PS4]

Så sent som i slutet på förra året var jag smått besatt av Assassin’s Creed-serien efter att ha tillbringat över 80 timmar med Assassin’s Creed Odyssey. Som om inte detta var nog, började jag dessutom om från början i denna smockfyllda spelserie och tog mig igenom de fem första huvudspelen.

Till en början var det av en nyfikenhet för hur väl dessa spel har åldrats, men snabbt sveptes jag upp i vad som fick mig att älska spelen från början. Kombinationen av science fiction och historieturism är konstant lockande för mig, och jag blev glatt överraskad av att det fortfarande håller ganska bra.

Assassin’s Creed III fick ursprungligen ett ganska blandat mottagande, mycket för att förväntningarna var skyhöga på titeln som skulle knyta ihop den övergripande Desmond-berättelsen. Jag kan medge att spelet har en relativt lång startsträcka, men när saker och ting väl kommer igång bjuds vi på en ganska intressant berättelse baserad under det amerikanska frihetskriget.

Den historiska berättelsen bjuder på genuint överraskande svängar, som jag inte kommer att avslöja om du nu ännu inte har upplevt detta spel. Vi får även bekanta oss med seriens kanske absolut bästa bov, i form av Charles Lee. Jag kan inte påminna mig om någon annan karaktär i serien som utsöndrar så pass mycket koncentrerad ondska och obehaglighet.

Nu när nyversionen av Assassin’s Creed III är här, är det en välkommen uppgradering jämfört med PS3-versionen. Det släpptes relativt sent under förra generationen, och försökte göra en hel del med den öppna spelvärlden som konsolerna vid tillfället kanske inte riktigt räckte till för. Detta ledde ofta till dålig prestanda, vilket nu har blivit åtgärdat på många vis.

De största uppgraderingarna finner vi i själva spelmiljöerna. Dels har utvecklarna implementerat nya, mer högupplösta texturer som får saker och ting att se mer realistiska ut, men kronan på verket är den nya ljussättningen. Detta får effekter som soldis, dimma och krutrökiga slagfält att se riktigt imponerande ut trots spelets ålder, och om du dessutom har en HDR-kompatibel TV kommer fröjden för ögat att vara ännu större.

Prestandamässigt håller det mycket bättre än originalspelet också, då spelet är låst vid 30 bildrutor per sekund. Lite synd att det inte erbjuds valmöjlighet att ha en högre bildfrekvens istället för högre upplösning på PS4 Pro, men jag antar att det skulle kräva en del ytterligare optimering.

Allt är dock inte en uppgradering i denna nyversion, och detta blir ibland smärtsamt tydligt i mellansekvenser. Karaktärsmodellerna har sannerligen inte åldrats väl, och kontrasten mot den i övrigt vackra grafiken är emellanåt slående. Det är ju visserligen inte hela världen, då det inte påverkar själva spelupplevelsen, men det är ändå lite synd.

Jag upplevde även en hel del buggar under min speltid, även om de grövsta problemen löstes när första patchen släpptes. Det finns till exempel fortfarande frekventa problem med terrängdeformering, som till exempel när du pulsar genom djup snö. Många gånger skapas gigantiska hål i snön istället för bara vanliga fotspår. Minst sagt distraherande när man försöker smyga mot ett intet ont anande mål.

Det som lätt glöms bort i denna återutgivning är att även Assassin’s Creed III: Liberation är inkluderat, utöver expansionen till Assassin’s Creed III. Detta spel som ursprungligen släpptes exklusivt till PlayStation Vita är en väldigt intressant sidoberättelse i universat där vi får spela som Aveline de Grandpré under 1700-talets New Orleans.

Hennes bakgrund med både en fransk och afrikansk förälder gör att hon inte riktigt passar in i något av dessa tydligt fördefinierade fack, men samtidigt har hon möjlighet att blanda in sig i olika grupper beroende på vilka kläder hon har på sig. Om du vill infiltrera ett slavläger kan du ta på dig något torftigare för att inte sticka ut i mängden, medan överklassfester med fördel kan infiltreras med stora flådiga klänningar.

Berättelsen är ganska mörk i tonen och handlar mycket om den vidriga slavhandeln som pågick rikligt i området under denna tidsperiod. Den utspelar sig dessutom både i den livliga stadskärnan och ute i de livsfarliga träskmarkerna som kryllar av alligatorer.

Det märks dock ganska tydligt emellanåt att denna titel i är grunden skapad för den handhållna plattformen, då berättandet ibland kan kännas lite korthugget och förenklat. Den är dock definitivt värt att spela igenom, då många troligtvis missade spelet när det ursprungligen släpptes. Det är inte en berättelse som är central för den övergripande serien, men definitivt ett underskattat Assassin’s Creed-spel.

Trots buggar och grovhuggna delar av grafiken finns det mycket här att hämta för Assassin’s Creed-fans, och om du inte plockade upp spelet under förra generationen är det definitivt värt närmare undersökning om du gillar serien.