Recension: Assassin’s Creed Chronicles: India [PS4]

I samband med släppet av Assassin’s Creed Unity (7/10) tillkännagavs även ett sidospår i form av Chronicles-trilogin som skulle vara en del av säsongspasset till huvudspelet. Första delen av trilogin släpptes förra året och introducerade en intressant variation på lönnmördarkonceptet; den tvådimensionella tolkningen kändes som en frisk och välkommen fläkt.

Den här delen utspelar sig i Indien där assassinen Arbaaz Mir befinner sig mitt i konflikterna mellan sikher och det ostindiska kompaniet. Brödraskapet i området skyddar en gigantisk diamant som besitter oanade krafter, men efter att Arbaaz mentor blir kidnappad, hamnar den i stället i ostindiska kompaniets ägo.

Detta leder förstås till en lång resa som involverar smygande, klättrande och en hel del svärdsvingande för att förhindra missbrukandet av denna artefakt. Det tvådimensionella upplägget gör att nivåerna fungerar mer som pussel jämfört med spelen i huvudserien, och detta är ett mestadels lyckat element. Ibland kan dock framfarten hindras av en mindre lyckad design som inte är speciellt tydlig med vad som behöver göras, vilket kan vara frustrerande.

Precis som i Assassin’s Creed Chronicles: China (8/10) är den grafiska designen kraftigt influerad av den kultur som skildras i spelet, och det är väldigt lyckat även med den indiska stilen i detta spel. Miljön och arkitekturen är mycket stämningsfull och tillsammans med den härliga musiken skapas en härlig upplevelse.

Tyvärr är karaktärerna väldigt platta och ges inte direkt något utrymme att utvecklas, vilket är synd. Berättelsen överlag är ganska tunn och det är tydligt att fokus har lagts på spelmekanik istället, och det är något som Climax Studios har lyckats väldigt bra med. Plattformandet och klättrandet känns precist; jag känner att jag har bra kontroll över min karaktär. Spelet belönar mig för varje kontrollerad, smidig manöver och ger mig kontinuerligt betyg för varje sektion jag tar mig igenom.

Det finns ett tydligt fokus på omspelbarhet i spelet och jakten på poäng leder till nya förmågor och grundläggande saker som till exempel mer hälsa. När du klarar kampanjen låser du dessutom upp ett andra varv i spelet med högre svårighetsgrad som kan leda till bättre färdigheter. Om detta inte skulle vara nog finns det även ett gäng utmaningsrum där du till exempel ska samla föremål eller ha ihjäl alla fienderna i en nivå så snabbt som möjligt.

Uppdragsdesignen är generellt sett ganska bra, men det finns några övertramp som jag hade hoppats att vi skulle slippa i Assassin’s Creed-spelen. Det är fortfarande inte roligt att följa efter folk, och i synnerhet inte när en tidspress introduceras i sammanhanget. Detta är en sak som vi generellt sett slapp i Assassin’s Creed Syndicate, men jag antar att direktiven inte har nått ut till Chronicles-teamet än. Andra halvan av spelet har dessutom en betydligt högre svårighetsgrad än första halvan och utvecklingskurvan känns onödigt brant, något som framkallade en del svordomar från min sida. (Jag trodde att du bara svor när du vann? reds. anm.)

Assassin’s Creed Chronicles: India är ett trevligt spel som blandar plattformande och smygande med mycket väletablerad stämning, men vi får inte se mycket nytt jämfört med föregående spel. Berättelsen är i stort sett intetsägande i likhet med den platta protagonisten Arbaaz, och det är synd med tanke på att berättelsen normalt sett intresserar mig väldigt mycket i serien. Om du har spelat föregångaren och vill ha mer av detsamma är det dock värt att kika närmare på.