Recension: As Dusk Falls [PS4, PS5]

En vacker och stilla eftermiddag i slutet av maj är familjen Walker på väg mot sitt nya hem i Missouri för att få en nystart. Resan längs med Route 66 är lång, och efter en kort paus för att sträcka på benen hoppar familjen in i bilen igen. Stämningen är inte helt på topp, det har varit en lång bilresa och mamman i familjen är kanske inte helt glad i att svärfadern också är med på resan. Någonstans i Arizona sker dock något som kommer förändra familjens öde för all framtid.

I den lilla sömniga småstaden Two Rock, Arizona har Jay och hans två bröder kommit på en briljant plan för att säkra sin familjs ekonomiska trygghet. Ett enkelt inbrott för att komma över lite pengar hade löst deras problem kort- och långsiktigt. Jay skickas in först för att scouta trädgården. Huset borde vara tomt, men allt går inte som planerat. 

As Dusk Falls är ett berättelsedrivet spel där jag får följa de två familjerna, Walker och Holt, och deras respektive öden. Deras vägar möts av en ren slump, och förändrar livet för samtliga inblandade på sätt som nog ingen kunnat förutspå. Familjen Walkers bil går sönder efter en incident, och i väntan på att den ska repareras tar de in på ett litet, charmigt och smått nedgånget motell i närheten.

För bröderna Holt går saker markant sämre, och i en oväntad sväng hamnar de på samma motell, där familjerna möts på riktigt för första (men inte sista) gången. Händelser sätts sakteligen igång i en kedja som kommer att visa sig påverka vissa under en väldigt lång tid. Nu berör handlingen långt fler karaktärer än de två namngivna familjerna, men för att undvika att avslöja för mycket så lämnar jag dessa onämnda. 

Det som först förbluffar mig med As Dusk Falls är den grafiska stilen och berättartekniken. Det märks att spelets regissör, Caroline Marchal, tidigare arbetat med berättelsemässigt spretiga spel då hon tidigare har Heavy Rain och Beyond: Two Souls på meritlistan. Och i likhet med de spelen och andra tunga narrativdrivna spel som Life is Strange så väger valen tungt och kan leda iväg en på sidospår som är oväntade ibland. 

As Dusk Falls består av två distinkta kapitel – Collision och Expansion som skildrar olika perioder i dessa två familjers liv, dåtid såväl som nutid. Dessa är i sin tur indelade i ett par olika akter, där de val jag gör verkligen kan skicka mig iväg mig åt helt olika håll. Efter varje avslutad akt får jag se ett smått häpnadsväckande flödesschema över var ‘min’ handling är på väg att ta mig.

Den grafiska stilen är en blandning av realistiskt modellerade miljöer och oerhört detaljrikt målade karaktärsporträtt som är delvis animerade. Det påminner lite om de rörliga serienovellerna som var populära för ett tag sedan, och funkar faktiskt väldigt bra i spelbar form. Att just karaktärsdrag och humör kan skildras effektivt i handmålad stil gör mycket för upplevelsen (istället för att nyttja sig av halvdan ansiktsinläsning till exempel).

As Dusk Falls är ett historiedrivet spel med val som ibland är så mörka och smärtsamma att det ibland tar emot att ens behöva välja, men orkar man med det och kan ta konsekvenserna av sina val så bjuds man på en oerhört skickligt ihopvävd och stark berättelse om en samling väldigt märkliga och mänskliga karaktärer. Till en början sticker vissa karaktärer ut som direkt osympatiska, men ju mer deras bakgrund och livsförhållanden skildras, desto mer förstår man hur de hamnat i den sits de är i, och även de mest osympatiska karaktärerna växer på en mot slutet.