Recension: Arcade Spirits: The New Challengers [PS4, PS5]
Arcade Spirits-spelen utspelar sig i en parallell framtid där tvspels-marknaden och arkadkulturen inte kraschade helt under 1980-talet. En värld där arkadhallar fortfarande är en viktig sak, något som det första spelet handlade om. Arcade Spirits är en lågmäld, vacker, romantisk och karaktärsdriven grafisk roman där jag som spelare får rätt mycket frihet i hur jag väljer att lösa situationer och hur jag vill agera mot de andra karaktärerna.
Uppföljaren som precis har släppts, Arcade Spirits: The New Challengers, följer lite i samma mönster, men handlar inte lika mycket om livet i en arkadhall. Nu är det dags att följa vår protagonists jakt på att bli en stjärna inom e-sport!
Karaktären vi får designa och namnge har länge spelat Fist of Discomfort 2, ett populärt taktiskt actionfightingspel, och har haft siktet inställt på att bli proffs ett litet tag. När vår närmaste kamrat (eller rival) plötsligt signar med proffslaget Play-2-Win (P2W) så börjar det kännas allt mer akut att hitta ett eget lag. Tack vare en liten fiffig AI-assistant (Iris, återkommande från första spelet) får vi lite hjälp att hitta ett lämpligt lag.
Efter ett litet tag guidas jag iväg till platsen där mitt lag håller till och det visar sig vara ett ställe som heter Good Clean Fun, en kombinerad tvättomat, pizzeria och liten arkadhall. Människorna som hänger där verkar till en början vara en udda samling nördar, och inte alls ett regelrätt e-sportlag. Men ju mer jag lär känna individerna så inser jag och Iris att det kanske finns något sätt att bygga upp ett lag och kunna tävla professionellt mot de större lagen.
När jag väl blivit en del av gänget är det dags att sätta igång ett träningsregiment, lära känna mina lagkamrater bättre, försöka skaffa sponsorer och börja delta i tränings- och tävlingsmatcher. Nu är Fist of Discomfort 2 inte själva huvudmomentet som tur är, eftersom det i mångt och mycket är ett förklätt sten-sax-påse. Allt det viktiga sker runt omkring den handfull av matcher jag måste ta mig igenom.
Precis som i föregångaren får jag, baserat på hur jag agerar, plus eller minuspoäng i ett par olika attribut. Snällhet, modighet, flexibilitet är några av dem, och mina med- och motspelare reagerar olika på om jag slänger in en kaxig replik eller en ödmjuk sådan. Vissa val kan jag inte ens välja utan att ha ett tillräckligt högt backande attribut. Så att navigera handlingen åt det håll jag själv vill, eller försöka leda in min karaktär i en av de många romanser som finns kräver en hel del klurande och strategi.
Arcade Spirits: The New Challengers är tillräckligt stort och omfattande för att inte kunna skrivas av enkelt med den tröttsamma frasen “det borde ha varit nedladdningsbart extramaterial” och överträffar faktiskt föregångaren i karaktärsdjup och variationer i dess karaktärsgalleri. Dialogen, röstskådespelarna och de sparsamma animationerna är i toppklass. För att vara ett spel som utspelar sig i en parallell dimension långt frånkopplad våran så behandlas ändå viktiga ämnen och vissa spelfenomen får skarp kritik, men i en humoristisk kontext.
Är du på humör för ett nostalgiskt, lättsamt textäventyr med starka karaktärer som inte drar sig från att då och då behandla rätt tunga ämnen så är Arcade Spirits: The New Challenger en stark rekommendation. Har du inte spelat föregångaren är det absolut inte ett krav för att hänga med i handlingen, det enda du kommer missa är ett par snygga nickar och referenser.