Recension: Anomaly 2 [PS4]

Jag brukar sällan ge mig in i genrer som baserar sig på strategiskt spelande, som till exempel tornförsvar, men det finns något i Anomaly 2 som trots mina reservationer mot genren gör mig intresserad. Det faktum att de har tagit tornförsvarskonceptet och reverserat rollerna skapar helt klart en annan dynamik än det statiska utplacerandet av försvarsenheter.

Jorden är drabbad av en utomjordisk invasion som har skapat extrema klimatförändringar, och de mekaniska varelserna är på väg att utrota mänskligheten. Det enda hopp som finns kvar är ett tidigare påbörjat forskningsprojekt med kodnamnet Project Shockwave, och du iklär dig rollen som befälhavaren som ska rädda mänskligheten. Känn ingen press.

På själva slagfältet styr du denna officer som kontrollerar diverse offensiva fordon som du kan frammana, och även fall du inte har direkt kontroll över enheterna är du i hög grad aktiv i själva striderna. Du börjar uppdragen med att analysera själva kartan och ställa in en rutt där du om möjligt kan minimera fiendemotståndet, och detta kan du justera i princip när du vill om du i efterhand ser att du är på väg mot ett bakhåll.

Du behöver även bestämma vilka enheter som gör mest nytta i det aktuella uppdraget. Det finns en handfull olika grundfordon som du låser upp efterhand, men det finns dessutom två olika former av varje enhet vilket skapar en extra nivå av dynamik. Till exempel kan artillerienheten förvandlas från en typisk stridsvagnsform till en vandrande robot, och detta ändrar enheten attackmönster och användningsområde.

Under striderna har du även möjlighet att använda speciella färdigheter, till exempel reparation av dina fordon eller ett lockbete som gör att dina enheter kan slippa bombarderas av fiendetornen en kort stund. Alla dessa interaktioner på slagfältet skapar ett bitvis väldigt stressigt spel där simultankapacitet är ett måste och din förmåga att tänka några steg i förväg sätts på prov.

Själva berättelsen faller lite platt trots ett intressant upplägg, men själva spelandet är så pass underhållande att det lyckas stå på egna ben. Spelet gör ett bra jobb med att lära dig hur spelmekanikerna fungerar, men har en lite elak utvecklingskurva när det gäller svårighetsgrad. Jag spelade igenom första halvan av spelet utan större problem på normal svårighetsgrad, men fick därefter plötsligt kopiösa mängder stryk.

Kampanjen är inte gigantisk, men den erbjuder en del intressanta uppdrag och incitament att spela dem flera gånger. Varje gång du klarar ett uppdrag blir du betygsatt på bland annat effektivitet och snabbhet vilket resulterar i medaljer av olika valörer som ger bonus till din slutpoäng som sedan kan jämföras på globala topplistor.

Det finns dessutom ett intressant flerspelarläge där ena spelaren spelar klassiskt tornförsvar och den andra anfaller basen för att försöka förstöra motståndarens reaktor. Under recensionstiden hade jag tyvärr ganska stora problem att hitta motståndare, vilket sannolikt beror på att spelet inte har sålt så bra ännu.

Trots att det mesta av spelet visas i en kameravy ovanifrån är grafiken ganska detaljerad och explosioner när du förstör torn är väldigt tillfredsställande. Det finns en del problem med prestanda emellanåt och bildfrekvensen dyker en aning när det händer väldigt mycket, men överlag är det inget jätteproblem.

Anomaly 2 är ett intressant spel som jag faktiskt hade mer kul med än vad jag hade förväntat mig. Berättelsen är ganska tunn och kampanjen går att köra igenom ganska fort, men det finns omspelningsvärde om du gillar att jaga topplistenivåer. Mycket fokus har lagts på flerspelarläget, men det faller lite om du inte har någon att spela med. Om du gillar tornförsvar är detta dock ett säkert kort.