Recension: Among the Sleep [PS4]

Jag har ett alldeles speciellt förhållande till skräckspel; innan min son föddes, konsumerade jag dem så mycket jag kunde men efter vi blivit tre i familjen har jag haft svårt med skräcken. Jag tror att anledningen är att jag som förälder fått en helt ny identitet där jag värderar saker annorlunda, uppskattar nya saker och blir rädd alldeles för enkelt.

Därför var det med stor glädje som jag antog utmaningen att recensera Among the Sleep från den norska utvecklingsstudion Krillbite. Vad kan vara bättre än att möta min fasa i formen av en liten 2-årig krabat som knappt kan gå? Vi får se!

Till att börja med tycker jag att det är synd att studion påstår att barnet är två år gammalt; det hade varit mycket bättre att bara konstatera att det är ett spädbarn. Barnet som jag kontrollerar kan nämligen knappt gå och inte heller prata eller göra sig förstådd. Barn i den åldern är högst mobila och pratar oftast väldigt mycket även om det inte går att förstå allt de säger. Kalla mig petig men detta är faktiskt något som stör mig i min genomspelning.

Spelet börjar med att min karaktärs mamma ska natta sitt barn och lägga honom i barnsängen. Efter lite mysig stämning, släcker modern ljuset och lämnar barnet ensam i mörkret. Plötsligt välter den säkra barnsängen som av en knuff och det nattliga äventyret startar; något verkar ha hänt mamma!

Efter en kort introduktion till styrmekaniken, träffar jag på en söt nalle som börjar prata med mig. Han får sitta på ryggen eftersom han verkar snäll och kan hjälpa till att nå målet. Efter att ha letat igenom hela huset, för berättelsen oss vidare i trädgården och sedan till mer och mer konstiga ställen.

Jag har nog spelat för många japanska spel…kan man lita på en nalle som heter Teddy?

Among the Sleep spelas i förstapersonsvy och är trovärdigt genomfört; kryper jag på alla fyra, kan jag inte titta runt lika mycket som om jag går och när jag står upp går det långsammare att ta sig fram (min karaktär kan ju inte gå så bra ännu). Kontrollschemat är sparsamt där ett fåtal knappar hjälper mig att ta tag i saker, springa, krypa eller krama min nallebjörn.

För att hitta sin mamma, behöver spädbarnet leta upp fyra minnesfragment som finns utspridda i spelet. Varje hittad del måste eldas upp i någon slags ugn och när detta är gjort öppnas ett nytt område upp och föregående område stängs av. Ju fler minnen jag hittar och eldar upp, desto mer förvrängd blir världen runt omkring mig.

Spelet går ganska snabbt att ta sig igenom men det skapar också snabbt en olustig stämning i mig. Väldigt mycket av den läskiga känslan står ljudet för och det gör det bra. Det finns ett hemskt tema i bakgrunden som går från att vara monstruös och skrämmande till mänskligt och ännu mer skrämmande. Med en bra ljudmatta, stämningsfulla miljöer och en berättelse utan ord tar spelet berättelsen allt närmare slutet och upplösningen.

Och mamma som sade till mig att jag måste vara hemma innan åtta!

Visst är det läskigt emellanåt, men något skräckspel är Among the Sleep verkligen inte. Fokus är som sagt helt och hållet på miljön och berättelsen men det finns så mycket annat som utvecklarna hade kunnat göra med spelet. Där jag kryper på golvet i köket finns mängder med gömställen jag kan krypa in i om ett monster skulle komma, men det kommer aldrig någon och jagar mig. Inte förrän mot slutet av spelet känner jag mig skärrad eller jagad och då lurar jag den artificiella intelligensen alldeles för lätt.

Den lilla utvecklingstudion från Norge visar med det här spelet att de har stor potential att leverera mycket bra spel i framtiden. Among the Sleep är dock inte perfekt utan får ses som de första stapplande stegen ut i något mycket större (och förhoppningsvis mörkare).