Recension: Ambulance Life: A Paramedic Simulator [PS5]

Simulatorer har blivit något av ett kall för mig under de senaste åren. Jag har oerhört lätt att fastna för simulatorer som lyfter alldagliga sysslor till spelnivå, och de bästa upplevelserna jag har haft har levererats via det fenomenala Power Wash Simulator och Bus Simulator 21 (8/10) där jag har investerat alldeles för många timmar.

Därför var jag inte sen på att ropa ja tack när Ambulance Life: A Paramedic Simulator kom till redaktionen. Efter att ha följt serier som The Good Doctor och The Resident, såg jag fram emot att rädda liv ute i fältet.

Efter en kort introduktion från min handledare, är det dags att bege sig ut på San Pelícano’s gator för att hjälpa människor i nöd. Det dröjer inte länge innan vi får vår första utryckning och det känns faktiskt rätt bra att dra på sirenen och slänga sig ut i trafiken. Och krocka.

Något som motarbetar mig ständigt i varenda uppdrag är nämligen de i princip totalt intelligensbefriade bilisterna i staden. De försöker flytta på sig för att skapa en slags fåra som jag kan plöja mig igenom. Men de aktar sig sällan tillräckligt mycket, vilket resulterar i krock efter krock. Fysiken och en dåligt implementerad intelligens i spelet ställer dessutom titt som tätt till med rejäla buggar där bilar spontant flyger upp i luften eller kör halvvägs genom asfalten.

Detta fenomen är visserligen underhållande bitvis och det har blivit en hel del inspelningar på makabra buggar för senare avnjutning och skoj. Men när jag försöker spela spelet som en ambulansförare blir det plågsamt enerverande ganska omgående.

Omhändertagandet av patienter är till en början relativt intressant där jag får möjlighet att tala med dem för att se hur de mår, observera deras skador visuellt samt förhöra vittnen i närheten. Det blir dock uttjatat väldigt snabbt då jag märker att ingen någonsin har något vettigt att säga. Polismän som står i närheten av en skottskadad människa kan till exempel ointresserat konstatera att de inte känner offret. Och sen är det bra liksom.

Det finns ett moment till som upprepar sig och det är vården som jag ger patienten inne i ambulansen. Här drabbas jag återigen av en oinspirerad spelmekanik som till slut gör att jag sätter på blodtrycksmätare, pulsmätare, syrgasmask och bandagerar eventuella sår. Det spelar nämligen inte någon större roll vad jag tar mig för inne i ambulansen. Resultaten blir ofta samma oavsett om det handlar om en panikattack, skottskada eller brännskada.

Jag ville verkligen gilla det här spelet och jag har givit det ganska många timmar för att kunna låsa upp nya olyckor, ny medicin och nya uppdrag. Men det slutar alltid på samma sätt. Jag suckar och stönar över hur klumpig spelupplevelsen är i den här simulatorn. Jag blir besviken och uttråkad, även om jag får köra ambulans snabbt inne i staden med sirenerna igång. Det är helt enkelt aldrig underhållande.