Recension: Alex Kidd in Miracle World DX [PS5]

Som många läsare kanske har märkt lever vi i en tid där återutgivningar, nyversioner och nytolkningar verkar vara aktuellare än någonsin. Den digitala åldern är i full sving och det är lättare än någonsin att ta en gammal produkt, slipa till den och få den att ploppa upp som digital version på alla möjliga plattformar. Ursprungsversionen av Alex Kidd in Miracle World släpptes i mitten av 80-talet och är något av en klassiker för många. Det har släppts i många versioner genom åren, men det här är den första renodlade nytolkningen.

När man som utvecklare ska ta sig an att skapa en nyversion av ett spel kan jag föreställa mig att man ställs inför kluriga beslut när det gäller tolkningen. Vill man skapa något som är så nära originalversionen som möjligt, eller vill man ta ut svängarna och kanske komma med nya inslag?

Med Alex Kidd in Miracle World DX upplever jag att man har valt att gå efter det förstnämnda, kanske för att försäkra sig om att seriens mest hängivna fans ska veta vad de får. På många sätt är spelet därför en direkt kopia i snyggare fodral, vilket det såklart finns både för- och nackdelar med. En av fördelarna är att jag när som helst med ett knapptryck kan hoppa mellan originalutseendet och det moderna utseendet, något jag personligen tycker är väldigt trevligt.

Spelets mål är att rädda landet från den onde Janken och hans undersåtar som har besegrat kungen och kidnappat prinsen och prinsessan. Alex, som visar sig ha ett okänt band till kungafamiljen, tar upp kampen och äventyret börjar. Som det brukar vara med äldre spel ur den här genren är det inte ett jättelångt äventyr i sig, men det har balanserats upp med en ganska krävande svårighetsgrad. I standardläget startar Alex med tre liv, men eftersom han bara tål en träff går de i vissa situationer åt snabbare än isglass under en het sommarmånad. Något som också bidrar till svårighetsgraden är de väldigt begränsade attackförmågor huvudkaraktären har. Fiender går inte att hoppa ihjäl eller liknande utan är tänkta att besegras med hjälp av Alex knytnävsslag som knappt har någon räckvidd och bara kan utföras horisontellt. Det medför att jag som spelare många gånger hamnar i en vinkel som jag inte kan attackera från och måste ta ett snabbt beslut eller förlora ett liv. Tursamt nog får jag vid game over åtminstone starta om i början av världen jag dog på.

I nivåerna är det möjligt att hitta valuta som jag kan köpa föremål för i början av vissa banor. Föremålen är relativt varierande och är roliga att använda när jag väl får möjlighet till det, men eftersom summan nollställs varje gång jag blir av med alla mina liv har jag inte råd med något efter ett första misslyckat försök på varje nivå. Det går även att hitta något enstaka föremål i block i nivåerna, bland annat ett armband som ger mig möjligheten att attackera på avstånd. Något som är ett mer än välkommet komplement till Alex korta armar.

Världarna är relativt varierande och det ges även möjlighet att ibland utöver plattformshoppandet framföra en trampdriven helikopter samt köra motorcykel. I slutet av varje värld finns en boss som oftast bjuder på en hel del motstånd om jag inte har tillgång till avståndsattacken. Jankens närmaste män tycker även om att utmana en i ett minispel av sten-sax-påse med livet som insats. Det kanske kan tyckas lite löjligt av vissa, men för mig är det ett klassiskt och lustigt inslag.

Alex Kidd in Miracle World DX är med moderna mått mätt inget mästerverk, och många av dess inslag känns aningen omoderna och förlegade. Med det sagt ska man inte förneka hantverket som lagts ner för att göra det så troget originalet som möjligt. Det visuella gör jobbet, musiktolkningarna är behagliga och spelet utmanar både i kampanjen och övriga lägen. Det är nog inte för alla, men troligtvis ligger det helt rätt hos inbitna fans och retroälskande spelare.