Recension: AIPD [PS4]

Vid den digitala medeltiden var spelen där ett ensamt rymdskepp mejar ner en aldrig sinande armada med fientliga flygande otyg närmast synonymt med vissa spelmaskiner, eller rent av spel i stort. Genren blev med tiden en allt mer marginell företeelse bland det övriga utbudet. Men de är nu inne i lite av en renässans från sin mest ursprungliga form i undergenren tvåspaksskjutare som utvecklats till att bli bland de vanligare i gruppen, med de där dubbla styrpinnarnas intåg som standard på dagens handkontroller.

AIPD tar retroinspirationen ännu längre tillbaka än många andra spel i genren. Visuellt och spelmässigt finns det stora likheter med de allra första arkadmaskinerna som använde vektorgrafik, vilket gjorde att dessa stack ut som väldigt högupplösta och snabba för sin tid, om än mest för att tekniken inte lämpade sig speciellt väl för andra genrer. Här i sin moderniserade form skruvas naturligtvis det grafiska upp några varv till så att skärmen blir som himlavalvet upplyst med fyrverkerier av den mer påkostade sorten.

Neonmikrober mellan ett par glasskivor, tror jag..

Detta blir givetvis exakt så kaotiskt det låter, fast tack vara den fina kontrollen och att skeppet har några kraftfältsbarriärer som måste hyvlas av innan det är kört, känns det aldrig riktigt som det där omöjliga kulhelvetet liknande upplägg ofta kan anta. I varje fall inte sålänge du rensar skärmen själv, men det går att spela fyra spelare samtidigt, med ett uppenbart medföljande stökighetspåslag.

Någon form av handling annat än vad du kan fantisera ihop från titelns utlästa akronym om artificiell polisverksamhet existerar inte. Men det snabbar åtminstone upp starten, och någon vidare motivation än den sprakande neonen på skärmen och den perfekta TRON-inspirerade musiken behövs egentligen inte.

Motståndet är såpass geometribaserat att siffror väller ut när de spricker.

Variation bjuds istället i de uppgraderingar och ganska många spellägen, som i sin tur är indelade i flera svårighetsgrader. Jämfört med till exempelvis tidigare testade Ultratron (8/10) blir upprepningsfaktorn betydligt mindre tack vare detta. Därför kan den som känner att simultanförmågan satt sig nog i tummarna utan längre startsträckor hoppa direkt in där tempot är exakt så galet som önskat, eller där precis allting är en utlösare för den där skärmen som informerar att spelet är över.

Utöver det finns också två utmaningsvägar att välja mellan varje avklarad skärm för att antingen spela lite säkrare eller få mer poäng, vilka låser upp nya vapen och funktioner till skeppet. Alternativen är till exempel att vissa fiender får en turbo, eller lämnar en bomb efter sig när de skjutits ner.

AIPD är en riktigt välgjord och trevlig neonretroskjutare som säkert passar alla som fortfarande har eller bara önskar de hade en Vectrex i maskinparken. Eller kanske den som tyckte FlOw var trevligt men lite för avkopplande.