Recension: Aeon Drive [PS5, PS4]

Begreppet ”snabba puckar” räcker knappt till när man ska beskriva bakgrunden till vad som händer i plattformsracern Aeon Drive. Efter att rymdfararen Jacqueline har kraschlandat i den futuristiska staden Neo Barcelona visar det sig att ett antal kraftceller har kommit på villovägar. 30 sekunder är allt som behövs för att de ytterst instabila föremålen ska smälla av och ta hela staden med sig. Om inte ”Jacks” skeppsdator förbrukar sin sista energi för att pausa tiden, låta mig hämta upp dem och rädda staden från total förstörelse.

Aeon Drive är i grunden ett plattformsspel, men med den skojiga twisten att det går på tid. Tekniskt sett utspelar sig spelet under 30 sekunder, men med hjälp av Vera (som den bistra skeppsdatorn heter) och ett par riktigt stabila löparskor kan jag ta mig igenom de drygt 100 nivåerna på rekordtid. Vill jag ta längre tid på mig gäller det att samla in energi till Vera, för vem hade anat att det är energikrävande att skapa ett tidlöst tomrum mitt i en sprudlande stad?

Jack har utöver sina raska ben även tillgång till ett sylvasst svärd och en väldigt högteknologisk kniv som låter mig teleportera mig kortare sträckor. Dessa två föremål är livsviktiga för att jag ska kunna ta mig fram i tid, men även för att hålla mig vid liv då Jack bara tål en smäll innan hon biter i gräset. Neo Barcelona är nämligen inte en särskilt gästvänlig stad; det kryllar av vilsna drönare, felkopplade städmaskiner och skjutglada automatkanoner som gärna omedvetet sätter käppar i hjulet (eller benen?) för mig.

Kontrollen i spelet är tajt och effektiv som sig bör i den här sorten av reflexbaserade spel och det gäller att den sätter sig eftersom jag hela tiden behöver ta sekundsnabba beslut i de labyrintliknande nivåerna. Väljer jag att ta mig fram i ett långsammare tempo kan jag kamma igenom omgivningen efter samlarföremål, men även då måste jag strukturera upp min rutt för att samla på mig så många energikapslar som möjligt. Med hjälp av några såna kan jag fylla upp en mätare och med ett knapptryck förlänga min tidsram med ytterligare fem sekunder.

Svårighetsgraden i spelet börjar ganska enkelt och under de första världarna är det mest fokus på att hoppa, springa och glida fram för att nå målet. Allt eftersom jag avancerar introduceras nya hinder och svårighetsgraden höjs något. I sin helhet tycker jag att svårighetsgraden kanske hade kunnat öka något snabbare, för den första hälften av världarna susar förbi i rask takt utan att jag behöver lägga mer än 2-3 försök på varje nivå. I slutändan blir det dock ett ganska ordentlig snäpp svårare och jag tror mitt rekord för antalet spenderade liv på en nivå var uppe i 30-strecket.

Eftersom nivåerna är så pass korta men ofta intensiva tröttnar jag inte i första taget, även om de kräver många omstarter. Utvecklarna har lagt mycket tid på att göra nivåerna varierade och det finns ofta många olika vägar att välja för att ta sig i mål, vilket även det förlänger hållbarheten avsevärt. Jacks kniv är det huvudsakliga verktyget enligt mig, och den kräver en hel del träning för att verkligen bli effektiv med, framförallt i kombination med hennes andra färdigheter som snabbt behöver bli långa kombinationskedjor av knapptryck när nivåerna är som intensivast.

Precis som handlingen, varar inte äventyret jättelänge men det finns en hel del återspelningsvärde i att slå nya tidsrekord, utforska olika vägar och samla på mig alla samlarföremål för att låsa upp extramaterial. Aeon Drive är därför ett perfekt spel att klämma in mellan lite tyngre tidskrävande titlar; ett spel som utmanar mina reflexer och effektivitetstänk ackompanjerat av drivande beats och färgglad design.