Recension: Ace Combat 7: Skies Unknown [PS4]

När den snart 25 år gamla spelserien Ace Combat vaknar till liv igen, gör den det med besked. PlayStation 4-debuten för följetongen signerad Bandai Namco Studios gör snabbt avtryck och imponerar faktiskt på mig som aldrig kört ett Ace Combat-spel tidigare.

I Ace Combat 7: Skies Unknown är handlingen förlagd till en alternativ version av vår planet; Strangereal. Enligt spelets mytologi ligger dessutom denna planet i samma solsystem som jorden, vilket direkt belyser hur japanskt tokig upplevelsen är.

En rymdhiss har byggts i denna alternativa verklighet, stornationerna Erusia och Usea har njutit av fred en längre tid, och den unga Avril Mead har precis byggt klart sitt första, alldeles egna jetplan. Under första provflygningen brakar dock nationerna samman igen och självklart hamnar hon i korselden och kraschar.

Min karaktär Trigger är en av de piloter som febrilt försöker stoppa Erusias oväntade attack. Karriärsstegen är brant och äventyret innehåller mängder av frenetiska luftstrider samt en berättelse som verkligen tar ut svängarna. Att kalla Ace Combat 7 för ett arkadspel, träffar rätt på så många sätt att det får mig att le. Inte sedan jag matade pengar i SEGAs Afterburner-cockpit har jag haft såhär kul.

Uppdragen är dessutom lagom långa, vilket gör att jag kan spela ett uppdrag en kväll i upp till en halvtimme och sedan återvända till spelet nästa dag för en kortare session.

Inget japanskt spel är komplett utan ett uppgraderingssystem och möjligheter att uppgradera sina möjligheter till framgång. Inte heller här blir jag besviken. Jag sporras hela tiden att utföra uppdrag så effektivt som möjligt för att erhålla högre poäng som jag sedan kan spendera på nya plan eller utrustning.

Flygkänslan är bra, även om jag i vissa fall upplever planen som antingen sega att manövrera. Samtidigt förstår jag att det blir svårt att simulera precision i så höga hastigheter och misstänker därför att trögheten snarare är ett hjälpmedel för att ha en möjlighet att till exempel låsa missilerna på fienden.

Ace Combat 7: Skies Unknown lyfter dock till oanade höjder när jag provar spelets VR-läge, vilket erbjuder en handfull uppdrag. Känslan när jag ser min rotekamrat lyfta från hangarfartyget överträffas endast av den när jag själv slår på efterbrännkammaren och slänger mig ut över kanten.

I luftstriderna känns det precis som om jag är med i filmen Top Gun och jag har mycket lättare att hitta mina fiender när de är över mig, bakom mig eller på väg mot mig. Eldstriderna känns oerhört realistiska och jag upptäcker att jag duckar ofrivilligt när jag möter ett fiendeplan alldeles för nära.

Ace Combat 7 lämnar mig med en genomgående positiv upplevelse som jag inte hade förväntat mig. Berättelsen är inte av Oscar-kvalitet, men spelglädjen och VR-upplevelsen gör att jag kommer att återvända till titeln många fler gånger.